Varje morgon frågar han lika hoppfullt:

- Ska jag till dagis idag?

- Nej, gubben, du är sjuk.

- Men varför?

- För att du har feber.

- Men varför?

- För ibland får man det och nu har du det.

- Men varför?

Det är då man för en millisekund tänker tanken att man på ett pedagogiskt vis ska förklara fenomenen virus och bakterier, lägger ner det lika fort och istället serverar den ultimata föräldrakommentaren:

- För att det bara är så.

- Men varför?

Suck.

Men det är i alla fall vår.

Enligt SMHI är det vår när det varit plusgrader sju dygn i streck efter den 15 februari.

Men jag vet bättre!

Våren är kommen den dagen vår psykiatergranne skottar fram grillen ur snön. Det skedde i förra veckan.

Långt under drivan fanns Webern och bara väntade på tre hela fläskfiléer (och tre hungriga grannar).

Det krävdes en del förberedelser, dock. Som att skotta en gång från grillen till altantrappan.

Som att hitta en ficklampa eftersom det var sotsvart ute.

Sen började det regna. Sen började det hagla. När grannen sprang längs den skottade gången med uppläggningsfatet studsade hagelkornen runt de färdiga köttstyckena. Men vid det här laget var det Vi mot Vädret. (Eller vi och vi – i sann könstraditionalistisk anda grillade männen medan jag drack vin.)

Men i alla fall: Vi vann.

Och, som vi samfällt konstaterade när vi mätta och dästa lutade oss tillbaka en stund senare: det var den klart godaste grillningen 2010.

Dagen efter strålade solen. Jag var ute och promenerade och såg en kvinna i bikiniöverdel på sin balkong. När jag kom hem hade min näsa fått en fräken.