Pågående fotbolls-VM väcker en del minnen till liv. Förra gången det begav sig hade vi lyckats få tag i biljetter till alla Sveriges gruppspelsmatcher, åttondels- och kvartsfinalen. Det blev en två och en halv veckas roadtrip i Tyskland.

Vi lyssnade på Da Vinci-koden som ljudbok och hade betalat dyrt för kamremsbyte på Citroënen så att den skulle hålla hela resan. Sverigetröjorna var nedpackade och Dan hade gjort i ordning en pärm med information om varje matchstad. Där fanns adress till hotellen, bokningsuppgifter, information om matcherna och så vidare.

Även om mitt eget fotbollsintresse inte är så överdrivet stort kändes det spännande att få vara med om en sådan händelse. Jag visste dessutom att det för Dan var en stor dröm att få följa ett fotbolls-VM på plats och det kändes fint att få uppfylla den tillsammans med honom.

Vi susade fram på Autobahn mellan matchstäderna. Ganska snart vande man sig vid de läskigt höga hastigheterna och många filerna. Bilköandet var det däremot svårare att vänja sig vid.

Ölen var billig förutom i barerna som låg nära arenorna. Glasen var så stora att båda armarna behövdes för att orka lyfta dem.

Störst intryck på mig gjorde Sveriges andra gruppspelsmatch. I Berlin mötte vi Paraguay. Nästan hela Olympiastadion var fylld av blågula fans. Vi var på plats i god tid innan matchen och det var oerhört mäktigt att se alla svenskar fylla hela vägen upp till arenan. ”In med bollen i mål!” Vi skrek hejarramsor så vi blev hesa. När Fredrik Ljungberg nickade in 1-0-målet visste jublet inga gränser.

Lika fantastiskt som det var att vara svensk just då, lika fruktansvärt var det efter att vi förlorat mot Tyskland i åttondelsfinalen. Jag och Dan var de enda svenskarna i en tunnelbanevagn proppfull av tyskar på väg från arenan. I våra blågula tröjor var vi inte direkt anonyma och hela vagnen sjöng hånande sånger för oss.

Plötsligt kändes fotbollsäventyret inte lika roligt längre och eftersom Sverige hade åkt ut bestämde vi oss för att försöka sälja kvartsfinalbiljetterna och åka hem. Våra försäljningsförsök gjorde att vi blev stoppade och kroppsvisiterade av polisen. Jag var livrädd men vi klarade oss ifrån straff.