Sanningen hann ifatt Kent till slut
Relaterat
Om ni händelsevis går omkring och undrar vilka egenskaper som präglade den gamle landslagsbacken Kent Karlsson, så ska ni göra er beredda nu. Han var dålig! Och tvivlar ni är kåsören villig att låna ut sin dagbok från 1973. ”Kent Karlsson = dålig.” Exakt så står det. Där gick världen miste om en stor sportjournalist, tänker kåsören när han 37 år senare läser sina omsorgsfullt nedplitade rader. En och annan menar måhända att en liten brun anteckningsbok från tidigt 70-tal som uteslutande värderar och bedömer serietidningar och fotbollsspelare inte kan räknas till världslitteraturens mästerverk. Men betänk då hur precist den unge gossen formulerade sig: ”Kent Karlsson = dålig.” Avskalat, naket… lite åt Hemingway kanske?
”Pajas, pajas!” ropar kåsören mot det gröna fältet där en man i svart dräkt och visselpipa just tagit ett beslut som endast gud kan förlåta honom… för kåsören gör det aldrig! 37 år av en mans liv går fort, men den som varit konsekvent i sina bedömningar har inte levt förgäves, som Marcel Proust sa (eller om det var Barbapappa) och kåsören är inte sämre karl än att han än idag kan döma ut en räddhågsen vänsterback för tid och evighet redan efter en knapp halvlek på plan, och det finns mången domare som bör tacka sin skapare att den lille gossen numera oftare skriver om kultur än fotboll.
Under pågående fotbolls-VM läser kåsören den uruguayanske författaren Eduardo Galeanos bok ”Fotbollens himmel och helvete.” I väntan på söndagens final kan ni få njuta av hans ord om domaren: ”Klart att han skulle vilja spela med, men den nåden har aldrig varit honom given. När bollen råkar snudda vid hans kropp påminner hela publiken honom om vem hans mor var… om han inte redan existerade skulle fansen ha varit tvungna att uppfinna honom, som alibi för alla misstag och förklaring på alla olyckor.” Även Galeanos analys av fotbollens mål, det vill säga målet självt, innehåller en del livsvisdom: ”Mål är fotbollens orgasm. Liksom med orgasmerna har det varit glesare med dem på senare tid.”
Till synes helt ovetande om hur dålig han var inledde Kent Karlsson så småningom en framgångsrik tränarkarriär. Han lämnade dock helt nyligen sitt jobb som chefstränare för IK Sleipner. Sanningen, som en gång plitades ner i en liten brun anteckningsbok, måste till slut ha nått ifatt honom.







