En månad efter det där bröllopet som fick kommunråd, näringsliv och helt vanliga dödliga att vifta med flaggor och tappa jubileumsserviser i golvet till både höger och vänster anländer fyra vänner till den kungliga huvudstaden.

Är här säkert nu, tänker kåsören och tittar sig oroligt över axeln. Nu är det inte flaggviftarna han är mest rädd för. Huvudstaden hyser faror av de mest skilda slag. Senast kåsören var här flög en fluga rakt in i munnen på honom. Den låg gömd längst ner i en grönmålad bajamaja ute på Drottningholm. Alltsedan dess har kåsören burit med sig kunskapen om att skit är skit var än man råkar finna den, och att flugor inte är att lita på.

Då bröllopet redan är över och förbi väljer de fyra vännerna bort Storkyrkan till förmån för ett annat tempel, Söderstadion, där ett lag i gult och vitt har en svår bortamatch i Superettan. Hur fasen kan man välja bort en världsunik händelse som ett prinsessbröllop till förmån för en fotbollsmatch, undrar kanske en och annan flaggviftare nu? Tro kåsören när han säger att det vore en än mer världsunik händelse att få se laget i gult och vitt vinna en match denna tunga säsong när stolparna i motståndarmålet tycks vara placerade på helt fel ställen och fler än två.

Kåsören vet att det finns människor som bestiger lodräta berg med blott en plastgaffel som hjälp. Andra utmanar döden genom att hoppa bungy jump. Kåsören och hans följe väljer en annan väg mot nirvana – de sätter sig mitt på huvudläktaren på Söderstadion… och håller på bortalaget!

Det är 34 grader i kungliga huvudstaden den här kvällen, säkert 50 inne på stadion. Stämningen påminner om den i filmen Gladiator, ni vet när Russell Crowe skall gå in på Colosseum och möta döden. Kåsören och hans följeslagare känner sig inte som Russell Crowe, de känner sig som fyra daggmaskar i en myrstack, eller möjligtvis som fyra nyförlösta vargar i Värmland. Tro kåsören när han säger att det är en speciell känsla att hatas av 6 000 Hammarbyfans, tro honom när han säger att det krävs både sinne och finess att stödja ett lag utan att alltför tydligt avslöja sina sympatier för den blodtörstiga pöbel som upptar varje kvadratcentimeter omkring en.

De gulvita där nere i grytan gör en fantastisk match, likaså de fyra daggmaskarna på läktaren.

De överlever, de gör faktiskt det. Det gjorde inte den där flugan som flög in i kåsörens mun ute på det kungliga Drottningholm.