Gamle Karl hade en gång i tiden för sig att religionen var ett opium för folket. Med tanke på den makt som kyrkan utövande hade han kanske rätt. Menas med ett opium något som är nedsövande så kan man också förstå varför så kallade kyrkstötar spanade ut över bänkarna för att se till att ingen satt och sov.

Om ett opiumrus är behagligt eller ej får någon annan svara på då kåsörens erfarenhet är lika med noll. Men den gamla auktoritära kyrkan måste ha varit allt annat än behaglig, därför finns också möjligheten att Karl Marx hade fel, i alla fall borde han ha använt en annan metafor. Någon analytiker av Marx skrifter är inte kåsören, dessutom är bröderna Marx mycket roligare att ägna tankarna åt, men visst menade Karl-marxen att folket från predikstolen fick lära sig att veta sin plats i samhället och att inte sticka upp. Belöningen skulle ju så småningom komma.

Religionen är i dag något som få människor låter sig påverkas av. Där-emot, för att komma tillbaka till Karl Marx, är kapitalet för många den nya gudomligheten.

När detta skrives är Swedish Open-veckan i Båstad just över. Skulle tro att alla, utom innekrogarna, är tacksamma över att småungarna som gör av med föräldrarnas pengar på ett spektakulärt sätt för att påskina rikedom, har lämnat orten. Har man inte rika föräldrar kan dyra SMS-lån eller ett sparat studielån lätt sättas sprätt på.

Utan pengar är man ingenting i Båstad denna vecka. Att klass och pengar inte går hand i hand är det många som aldrig kommer att lära sig.

Men är pengar lycka för ett nedsövt folk har kåsören lösningen färdig, alla kommer vi att bli rika:

I samband med den senaste tidens kungayra kunde man i någon kvällsblaska läsa att varje skattebetalare under året bara betalade några ynka kronor till det pengaspäckade kungahuset, minns inte hur mycket, låt säga en tia.

Därför, om alla i landet betalade en tia till alla andra i landet så kan hela befolkningen få det lika gott ställt som de kungliga! Tänk så skönt att slippa löneslava och att kunna resa runt i världen utan en tanke på plånbokens tjocklek! Att ingen har kommit på denna underbara idé tidigare är för kåsören en gåta!

När nästa års Nobelpris i ekonomi ska delas ut torde undertecknad vara den som får mottaga medaljen och pengarna. (Som ska skänkas till hemlösa katter.) Inte illa för en som alltid har haft svårt för matematik!