Jag menar, där fanns en instruktion. Det stod till och med var man kunde köpa storpack.

Ibland blir allt ändå fel. Att vara dum utlänning är tröttsamt ska ni veta. För att inte tala om hur bedrövligt det är att man skämmer ut sina stackars barn utan att mena det.

Avslutningen för fjärdeklassarna skedde i en park. Samtliga föräldrar till fyrorna, var och en i sin klass, fick utskick av überklassmamman, som sedan delegerade till klassmammorna, som i sin tur alla skickade ut samma lista på nödvändiga inköp, som priser till lekar och sött och sånt efteråt. Det skulle vara samma i varje klass. Risken för oreda och avundsjuka eliminerades sålunda på ett smidigt sätt.

Jag åtog mig att som en av två föräldrar inköpa två jättepaket fruktrullar. De skulle delas ut som priser i säckkapplöpningen vår klass stod för. Kvällen före läser jag återigen mejlet men läser fruktringar. Det var måhända någon Freudiansk förträngning: jag hatar nämligen fruktrullar.

Dessa är ett ondskans påfund. Tunna, sega gelélängder, doppade i strösocker och ihoprullade som måttband. De har mera färgmedel än en färghandel. Fruktrullar lanseras som alternativ till frukt eftersom de utöver färgmedel, socker och segmedel innehåller någon droppe ÄKTA fruktjuice.

Fruktringar däremot, ett slags söta färgglada frukostflingor, användes till förstaklassarnas räkna till hundra-firande. En av festaktiviteterna var då att trä halsband med 100 fruktringar på. Fruktringar och skola hör ihop, alltså var det sådana jag skulle köpa. Mitt undermedvetna gjorde den lilla justeringen. Själv märkte jag ingenting.

Det var när jag kom till storpacksaffären det spårade ur totalt. De hade slut på fruktringar. Varför jag i det läget köpte havreringar i stället har inte ens Freud svar på. De ser ut som hundmat. Man kan lika gärna äta sågspån. De kan definitivt inte delas ut som pris i säckkapplöpning.

Ingen sade någonting. I efterhand inser jag att det hade varit bättre om jag inte försökt förklara. Vilken idiot tar miste på sega godisrullar och torrfoder? Nu har jag blivit en skröna på bygden.

Klassmamman var en god människa. Hon hällde upp havreringar i en skål och satte fram på buffébordet istället. Barnen undvek dem nogsamt.