Välkommen, kaos
Få se nu… hur var det nu man gjorde? Klippa där, vika här, tejpa så …
Relaterat
När jag var liten klädde min mamma mina skolböcker. När jag blev lite äldre fick jag göra det själv.
Sen dess har det gått typ 35 år och fortfarande minns mina händer hur man gör. Klippa, vika, tejpa. Platta ut skrynklor, tejpa om, svära lite och så till sist: en färgglad ny etikett i högra nederhörnet!
Och så en själbelåten suck som avslutning.
Skolstart. Underbara ord. Finns det något bättre för föräldrar?
På en dag förvandlas tillvaron.
Från kaos till ordning.
Från drönande barn/tonåringar som klär på sig klockan halv ett och går och lägger sig mitt i natten till morgnar när väckarklockan ringer halv sju.
Istället för ”När ska vi ääääta?” serveras det skollunch = världshistoriens bästa uppfinning. Tänk bara på Norge, där man ska skicka med mackor till sina barn – VARJE DAG! The horror, the horror.
Överhuvudtaget är skolstarten en vändpunkt i tillvaron. På många sätt är skolstarten mitt personliga nyår: det är nu året börjar. Det är nu det börjas tränas, läsa japanska och rensas garderober. Det är nu det köps nya kollegieblock och vässade pennor.
Det är nu min personliga favvoårstid inleds.
Hej då sladdriga sommarkläder i pastelltrikå.
Välkommen tröjor, strumpbyxor och kjolar i grått och svart!
Hej då sandiga strandväskor.
Välkommen handväska.
Hej då ”Å-vi-måste-sitta-ute-när-det-är-så-fint-väder-fixering”.
Välkommen indoor-life med te, rödvin och tända ljus.
Hej då sommar.
Välkommen höst, du kära, kära vän.
+ I dag ska jag hämta ut både Ann Heberleins och Karin Alvtegens senaste böcker på posten . Den ena handlar om ondska och den andra om relationer. Kan det bli mer spännande?
- Fångarna på fortet. Att tidningarna skriver om det. Att det återuppstått. Att det överhuvudtaget existerar.








