I karbidlampans sken 1943
Inte nog med att 43:orna skulle påbörja sin värnpliktstjänstgöring det här året, de skulle dessförinnan vara skogshuggare några månader.
Relaterat
Det senare kallades tjänsteplikt, och avsikten var att vi skulle trygga vedbehovet i landet. Kriget pågick för fullt. Den 20 januari anmälde jag mig för förvaltare Arvid Jahn på Rossareds säteri, knappa milen från Kungsbacka, där avverkningen skulle ske. På GP:s löpsedel den här dagen stod med feta bokstäver: ”BRITTERNA 5 MIL FRÅN TRIPOLIS”. Alla följde krigshändelserna med största intresse. Så gjorde också vi 13 skogshuggare under de tre månader vi var förlagda här.
Ett avbrott i arbetet var när redaktören för SLU-bladet i Falkenberg, Thure Mattson, kom på besök. Hela mittuppslaget plus första sidan ägnades åt vårt uppdrag. Vi blev senare kollegor på Hallands Nyheter, då Thure tillträdde platsen som redaktör för HN. Även tidningen Norra Halland ägnade oss uppmärksamhet med ett stort reportage. Vår förläggning var en barack, och en kocka lagade både näringsrik och god mat åt oss. Det här var en ny epok i våra liv. Vem hade väl drömt om att bli skogshuggare, om än bara en kort tid.
Vid skenet av ett par karbidlampor fördrev vi kvällarna med kortspel, eller så lyssnade vi på radion som stod på dagarna i ända. Att läsa en bok fanns ingen ro till. En dag fick vi ett nytt ämne att prata om och lyssna i radion på. GP:s löpsedel den 17 april berättar: ”Svensk u-båt försvunnen söder om Marstrand. 33 man ombord. Stort uppbåd av flyg och fartyg söka ”Ulven”. Dag efter dag följde vi händelseförloppet, som till sist fick ett tragiskt slut eftersom hela besättningen omkommit.
När u-båten ”Draken” låg förtöjd i Landskrona i slutet på 1930-talet fick jag gå ombord och se den inifrån. En morbror till mig tillhörde manskapet, och han var sedan också med om att bärga ”Ulven”.
I Kalmar umgicks vi med en änka efter en av besättningsmännen på ”Ulven”. Hon levde på hoppet in i det sista, berättade hon.
Att löpsedlarna sålde många lösnummer under krigsåren är uppenbart. De jag sparat är lika intressanta att läsa i dag, 67 år senare.
Slutligen noterar jag att Gunder Hägg vann överlägset över Rice vid sitt Amerikabesök vid den här tiden.







