Samma månad de började drogs bussen in, på grund av brist på elever. Det ena skälet var att det tog fyrtiofem minuter för bussen att tillrygga lägga en fem minuters färd (på grund av inkompetent planering – min åsikt). Det andra skälet var att det är en grej här att skjutsa i bil. Vissa visar på så sätt upp sin bil, sin nylagda friss och att man har råd att lyxa till det för barnen. Resultatet blev hur som helst att bussen inte gick alls och jag åkte på förtroendeuppdraget istället.

Mornarna går an, men eftermiddagarna!

I två år satt jag var dag i kön upp till skolan där endera vuxen närstående förslösar värdefull tid av sitt liv för att hämta upp barn. För att hamna bland de första tio bilarna måste man vara en halvtimme förtidig och sen sitta där och glo. Om det var varmt förslösade jag extra livstid genom att bli förbannad på idioterna som körde på tomgång hela den tiden för att hålla luftkonditioneringen igång.

Tyskan, schweiziskan, koreanskan och jag utbytte många bittra ord över bristen på miljötänkande i detta bakåtsträvande land. När temperaturen låg kring 37 hela september blev man mer kokt än rå, men hellre det än öka utsläppen i världen. Ibland körde jag motsatt strategi, det vill säga komma en kvart efter skolan slutat när kön faktiskt rörde på sig. Men det finns ingen skugga framför skolan och det kändes värre att lämna barnen att stekas under den obarmhärtiga solen än att själv försmäkta i en kokhet bil.

Så flyttade vi och vår radhusplättsträdgård vätte mot skolan. Det stod en två meter hög mur emellan, men om man använde utemöblerna var det ingen större manöver att klänga över. Man landade i en torr lövhög och hoppades att den var ormfri. Det vill säga, jag hoppade när jag var sen till volontärtjänstgöring på skolan. Man får inte göra så, sade barnen förfärat. Inte en enda gång klättrade de över. De gick hellre tio minuter på trottoaren.

Så flyttade vi och jag fick börja skjutsa igen. Men jag har hittat ett ställe mitt emot ingången till radhusområdet där jag och fem andra fritänkare plockar upp våra små. Utan kö.

Nästa år börjar sonen också i mellanskolan två kvarter hemifrån. Då går privatchauffören i pension.