Pelle betraktade omgivningen från sin upphöjda position.

– Var kommer alla människor ifrån? undrade han.

– Från Borås, muttrade hans storasyster.

– Bojås? sa Pelle.

Den pedagogiska modern bröt in:

– Människorna kommer från sina hus. De åker hit till stranden för att bada, precis som vi. Sen åker de hem till sina hus igen.

Pelle var tyst, sen upprepade han:

– Men var kommer de ifrån?

Jag suckade och började om:

– Från sina hus, sa jag ju. De bor hemma och sen åker de hit för att …

Nu var det Pelles tur att sucka. Han tittade allvarligt på mig och förtydligade, långsamt och tålmodigt:

– Mamma, först ligger människorna i magen. Sen kommer de ut från magen. På sjukhuset. Men var är de INNAN magen?

Oops. Här befann vi oss tydligen i en existensiell diskussion på en helt annan nivå än vad jag hade förstått!

Jag funderade. Jag svettades, släpade väska och tappade sandlådehinken i marken. Pelle väntade med en uppfordrande min. Så jag sa det enda jag kunde säga.

– Jag vet inte.

Det accepterade han naturligtvis inte.

– Men VAR kommer människorna ifrån, mamma!!!

– Från Gud, sa jag då. Innan bebisarna kommer in i magen är de hos Gud.

Jag förväntade mig en miljard följdfrågor. Men det kom inga. Pelle var nöjd.

Vad man än tror så är det onekligen en spännande fråga, detta innan. Människan i vår kultur har alltid grubblat, spekulerat och trott olika saker om vad som ska hända efter.

Men de gånger jag hållit i mina nyfödda bebisar så har jag alltid fått en svindlande känsla av att de måste vara äldre än två timmar. Till och med äldre än nio månaders magvistelse.

Så var har de egentligen hållit hus?

+ How I met your mother. Den 13 oktober släpps säsong fem. At last, enfin, äntligen!

- Vallöften. Fy vad jag är trött på alla desperata lockkrokar partierna slänger ut. Ideologi, någon? Hallå?