Senast kåsören tog upp spaltutrymme här handlade det om diktatorn Mussolini samt om hur många kalsonger man kan kränga på sig för att undvika lågprisbolagets bagageavgift. Vad tror ni låg och väntade när han återvände till hemmets vrå efter en vecka vid Comosjön? Jajamensan, ett paket med kalsonger! Så är det alltid. I styvt 20 år har kåsören försökt driva med maktens lakejer, belyst missförhållanden, ibland i allegorisk form eller bara genom att lyfta fram sin egen oförmåga att fungera i en allt galnare värld. Respons? Jodå, det händer, men det går inte att jämföra med de gånger han råkat snubbla in på det här med röven. Kåsören drar sig till minnes när han berättade om en stackars man från Falköping som fick ett dörrhandtag från en förbipasserande Talbot i skinkan och sedan bar omkring på detta i flera år innan läkarna upptäckte det. Det här skedde alltså på den tiden då bilarnas dörrhandtag fortfarande var riktade framåt. Responsen bland läsarna var omedelbar. Var det verkligen möjligt, var det verkligen sant!? Kåsören dubbelkollade med sin källa, en läkarsekreterare från trakten. Och nej, det var naturligtvis inte sant, handtaget kom förstås inte från en Talbot, utan från en Saab.

Ja, nog är det något speciellt med rumpan, med röven och allt som hör kroppsdelen till. Och kåsören får nog erkänna att han upplevt stunder då en rejäl brakare lättat upp stämningen en smula. För övrigt hade dasshumorn många förespråkare redan under antiken, vilket alla som någon gång besökt en romersk ruin kan vittna om. Följande episod inträffade dock långt senare, på 60-talet, i en liten stad i mellersta Hallands kustband. Kåsören upplevde den inte själv, men som vanligt litar han blint på sina uppgiftslämnare.

Tuffe Ture, 7 år, och hans kompisar står och hänger vid kiosken. Det är sommar och tuffe Ture plockar fram en krona för att köpa glass. Aningen nonchalant, för tuffe Ture är just tuffe Ture, lommar han fram till luckan och väser mellan tänderna: ”Jag skall ha glass.” Nu snackar vi alltså 60-tal, då små gossar förväntas uppträda väluppfostrat, varför tanten i kiosken indignerat utbrister: ”Det heter inte jag skall ha, det heter jag skall be att få.” Svaret kommer blixtsnabbt: ”Okey, då skall jag be att få bajs!”