En stund efter det att han var klar och lämnat sin arbetsplats kom han tillbaka, mycket skärrad.

”Någon har stulit min bil, bilen är borta”, upprepade han om och om igen.

När en av fotograferna försökte säga något till honom lyssnade han inte. Han beskrev helt säkert hur han gjort en u-sväng och ställt sig framför tidningshuset, precis som han alltid gör. Då fick fotografen nog och tog tag i reportern.

”Jag mötte dig när du kom på cykel till jobbet i eftermiddags, det är jag säker på.”

Reportern tystnade. Bilen stod hemma i garaget, cykeln i stället utanför jobbet.

Minnet spelar oss gärna spratt, särskilt när vi är stressade. Är man inte särskilt stressad från början kan ett falskt minne hjälpa en till fullständig hysteri. Detta är kåsören helt säker på, då han under mycket lugnare omständigheter än ovanstående lyckades tappa bort sin hyrbil i staden Funchal på Madeira. Alltid när kåsören med fru kommer till den trevliga ön ska nyss nämnda fru genast åka till ett köpcenter som ligger en bit bort från staden. Inte kåsören emot, när frun botaniserar i modebutikerna spanar han gärna in vad som finns att köpa i matväg.

Efter väl förrättat värv, med tunga kassar att bära, skulle bilen hämtas i parkeringsgaraget. Men som ni, kära läsare, redan gissat fanns det ingen bil att hämta. Först kändes det inte så farligt, den stod väl i en annan rad. Det gjorde den inte. Så småningom blev sökandet mer systematiskt, alla rader avsöktes, gång på gång, men ingen bil syntes till. Kåsören blev givetvis allt mer stressad för att inte säga hysterisk. Bilen hade blivit stulen, ingen tvekan om saken. Polis tillkallades.

Kåsören talar usel franska, frun talar spanska, men polisen bara portugisiska. Allt medan frun försökte förklara på spanska sprang kåsören runt i små cirklar och försökte också förklara, fast då på franska: ”Je ne trouve pas mon chapeau dimanche.”

Tyvärr visade sig detta betyda att kåsören inte kan finna sin söndagshatt.

Polisen suckade och pekade mot taket. Det fanns en våning till och där stod bilen.

Nu för tiden har undertecknad alltid en spårningsmanick liggande i bilen. Kopplad till telefonens internet kan man då se var kärran finns. Och borta har den varit fler gånger, lita på det, fast aldrig stulen.