Tänk efter, hur mycket tvätt hängs det inte ut varje dag och hur många bilar tvättas inte. Ändå förekommer det dagar då solen lyser och det blåser en varm bris.

Ingen ska försöka inbilla undertecknad att alla sådana dagar är tvättfria, vare sig det gäller kläder eller bilar. Det betyder logiskt sett att i en annan persons universum, en person som har tvättat, regnar det. Eller hur? Klart som korvspad, eller snarare som himlen en dag då varken kalsingar eller bilar har blivit rengjorda. Lägg sedan till sådana regnfrämjande saker som utflykter, semester och utomhuskonserter så ökar sannolikheten för var och ens eget lilla universum ytterligare.

I en av de sista, stora svenska filmerna, ”Utvandrarna”, den som bygger på Vilhelm Mobergs romaner ”Utvandrarna” och ”Invandrarna” säger Max von Sydow i rollen som Karl Oskar Nilsson: ”Gud hjälper den som hjälper sig själv”.

Detta verkar ju vara ett vettigt yttrande. Tanken att man styr sitt eget öde är uppbygglig. Den tanken kan förmodligen få en att lägga manken till lite extra, i alla fall vid något enstaka tillfälle.

Om det sedan är slumpen, den egna viljan, eller högre makter som står till tjänst för den framgång eller motgång man röner är en fråga för var och en att ta ställning till.

Det kåseri som möjligen en och annan nu håller på att läsa är också följden av en slump. Kåsören beslutade sig för att ta en promenad strax före mörkrets inbrott. Då han sedan länge bor strax ovanför Västra stranden i Halmstad blev det en strandpromenad.

Genom Aleskogen rinner en bäck. Sista biten ut i havet får bäcken själv finna sin väg över sanden. Aldrig ser bäckfåran likadan ut. Hur vattnet plöjt sina fåror, i bland smala som man lätt kliver över, ibland breda som gör att man har att välja på att bli blöt om fötterna, eller att vända, kan man aldrig gissa innan man ser det. Vissa dagar rinner bäcken rakt ut i havet, andra dagar i små krokar, fram och tillbaka.

Ett slumpens verk som fick detta kåseri att handla om det slumpmässiga. Såvitt det inte sitter högre makter och mixtrar med bäckens utlopp i Kattegatt bara för att eder förbundne ska få gå hem med blöta strumpor. I så fall vet dessa makter att kåsören är en man som nästan alltid väljer den oframkomliga vägen.