Blogg - publik

Kulturbloggen

Blogginlägg

1. En kanonkväll i Halmstad
   Per:
   
   Ibland kan man ha hur kul som helst i Halmstad.
   
   På fredagskvällen träffades jag, min fru och två vänner på en restuarang där maten var så god att man knappt trodde att det var sant. Samtalet runt bordet blev nästan tråkigt, eftersom vi bara satt och hyllade maten (vi hade tre olika rätter, så det handlade inte om någon enstaka lyckoträff).
   
   Där efter gick vi till Kajskjulet där stämningen var ljuvligt varm och avslappnad. Större delen av publiken var i 20-30-årsåldern och sedan var det ett hopp på 20 år upp till 50-plussarna, som till största delen var föräldrar till musikerna.
   
   Det var, som sagt, kul och det blev inte sämre av att alla musiker hade en fin kväll. Det var tre akter som i denna "era of the coverbands" envisas med att göra ny och egen musik.
   
   To all my friends är två tjejer med gitarr och dragspel som sjöng countryinspirerat och personligt (jag älskade sången om the lonesome cowboy) medan Driftwood Company bjöd på en lätt svävande men ändå svängig musik. Sist kom Vincent Vicious som var piggare än på länge och avslutade med den snygg intstrumentala orgasmen från den nya singeln "En kärlekssång".
   
   Kort sagt: en kanonkväll.
   
   i Halmstad.
   
   
   
   • • Kultur Blogg
     • 14 maj 2012 10:18
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

2. Morgan Spurlock på nya äventyr
   Per:
   
   I "Supersize me" proppade filmaren Morgan Spurlock i sig så mycket McDonaldskäk att han höll på att dö på kuppen.
   
   I tisdags sändes Spurlocks "The greatest movie ever sold" i SVT och den är utlagd på SVT Play.
   
   Se den, för det här är en av de smartaste filmerna om reklam som har gjorts.
   
   Morgan Spurlock gör en film om reklam och produktplacering genom att finansiera sin film genom reklam och produktplacering. Filmen skildrar hur han, med ett evigt säljande leende och glatt humör, besöker olika företag och får dem att finansiera hans film – och hur han sedan gör reklam för deras produkter. I filmen.
   
   Det är en rörig, hetsig och vansinnigt rolig odyssé genom en värld av pengar och möten med finasiärer, reklamare, varumärkesanalytiker och andra som lever på reklam – eller på att kritisera reklam.
   
   "The greatest movie ever sold" blir lite tjatig mot slutet (man tröttnar helt enkelt på alla fladdriga bilder, precis som man tröttnar på vanlig reklam) och har inte riktigt samma bett (haha) som "Supersize me".
   
   Men Morgan Spurlocks reklamthrilelr är ändå en pärla.
   
   
   • • Kultur Blogg
     • 9 maj 2012 19:59
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

3. Cykla med Lagerlöf
   Karin:
   Som jag skrev i ett kulturtips i tidningen härom veckan, så är en av mina favoritsysselsättningar att cykla, promenera eller jobba i trädgården med radioutsändningar i öronen.
   
   Sommartid är det ofta just "Sommar", hela året funkar "Spanarna" och i vår har jag, som nämndes, fastnat för radioföljetongen Underbarn och radioteatern Charlotte Löwensköld och Anna Swärd.
   
   I går kväll cyklade jag från Onsjö in till Halmstad samtidigt som jag lyssnade till Selma Lagerlöfs berättelse. Varken motvind eller uppförsbackar märks när Helena Brodin och Helge Skoog gestaltar den ganska snåriga historien om den ädla Charlotte Löwensköld.
   
   De värmländska 1800-talsmänniskorna måtte ha haft höga ideal, för det är verkligen inte alltid jag direkt förstår varför de reagerar som de gör. Men i kringelikrokar förklarar Lagerlöf varför Charlotte måste lämna sin kärlek Karl-Artur för att istället gifta sig med brukspatron.
   
   Charlotte Löwensköld och Anna Swärd sänds på lördagarna, så där måste jag vänta in avsnitt efter avsnitt. Radioföljetongen Underbarns stora fördel är att den avslutats, och alla avsnitt ligger ute på nätet.
   
   Roy Jacobsens roman är fantastisk lyssning, härom morgonen hörde jag tre delar på raken när jag vaknade tidigt (jag måste alltså inte vara i rörelse för att kunna lyssna, sängen går också bra).
   
   Berättelsen utspelar sig i en förort till Oslo på 1960-talet och innehåller de mest intressanta relationer. En son, en mor, en liten halvsyster, en inneboende. Över alltsammans svävar en avliden far.
   • • Kultur Blogg
     • 9 maj 2012 12:43
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

4. En lättare besvikelse och en höjdare
   Per:
   
   Hyrde två efterlängtade filmer i helgen.
   
   1. Pedro Almodóvar är en av mina absoluta favoriter men "The skin I live in" är ett av hans blekaste nummer på länge.
   
   En plastikkirurg och genmanipulator förlorar sin fru i en olycka men ersätter förlusten på sitt eget sätt (han är, som sagt, plastikkirurg).
   
   Det är en brutal historia, full av sex & våld (som ofta blir samma sak i filmen) och en svindlande lek med genrer som skräck och action med biljakt och skottlossning.
   
   Almodóvar kan som ingen annan skildra udda gestalter, och just genom detta säga en massa om oss "vanliga" tråkmånsar, något vi har sett i mästerverk som "Allt om min mamma" och "Tala till henne". Men här tappar han alla förtöjningar och till slut går ingenting längre att ta på allvar.
   
   Dock: Almodóvar är Almodóvar och även hans svagare stunder är bättre än det mesta annat. "The skin I live in" är snygg, häftig och, åtminstone stundtals, gripande.
   
   2. Däremot så håller "Oslo 31 augusti" allt den lovar – och lite till.
   
   Anders, en narkoman får frigång från behandlingshemmet och försöker hitta rätt i Oslo, bland gamla vänner i en krets av innterstadsintelligentia som finns i alla större städer.
   
   Han hamnar i en virvel av fester, möten och ständiga försök att ringa upp sin gamla flickvän, och det skildras på ett lika poetiskt som drabbande sätt.
   
   Jag kan lätt känna igen mig från mina sista år i Göteborg – om man plockar bort drogerna. Det var en tid när jag förtvivlat försökte finna ett fotfäste, men hela tiden gled i väg med oilka strömmar.
   
   Håll ögonen på regissören Joachim Trier. Även hans förra rulle, "Reprise", var en höjdare.
   
   • • Kultur Blogg
     • 8 maj 2012 13:22
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

5. Frida och guldmanteln
   Karin:
   Jag är mycket nöjd med att ha lyckats med helgens överraskning: Håkan fyllde år och fick en konsert med Frida Hyvönen i present. Det var ingen tid att förlora, konserten ägde rum på självaste födelsedagen, i Malmö.
   
   Jag hade involverat våra Malmövänner i paketet, vi fick sällskap, nattlogi och frukost hos dem, och dagen därpå gjorde vi allesammans en trivsam tur till Köpenhamn.
   
   Men själva presenten, Frida! Iklädd guldmantel var hon scenens givna vardagshjälte, hon är en mästare både på pianot och på detaljrika texter om äpplen, händer och begravningar.
   
   Bandet innehöll förutom trummis och gitarrist även en cool keyboardist och duktig körsångare, Sara Frej. Hennes namn ska jag lägga på minnet.
   
   Jag tyckte så mycket om konserten att jag kände mig som ett födelsedagsbarn, jag också. Hurra! 
   • • Kultur Blogg
     • 8 maj 2012 13:05
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)