Erik tävlar med fyra kolleger från de nordiska länderna om priset som delas ut på lördag kväll vid Dragon award-galan på Storan, i samband med filmfestivalen i Göteborg.

Den 31-årige kompositören är nominerad tack vare sin sakralt klingande, melankoliska körsång i ”Man tänker sitt” som är inspelad i Halland. Erik har, i likhet med filmens upphovsmän Henrik Hellström och Fredrik Wenzel, sina rötter i Falkenbergstrakten (Erik är uppväxt i Glommen) men bor numera i Stockholm.

Hur kom ni fram till att ni ville ha körsång i ”Man tänker sitt”?

– Det växte fram. Musiken kändes passande, den bibehåller en stämning i filmen. En rakryggad andlighet, säger Erik som har stått för musiken till fyra långfilmer, nästan alla med Hallandsanknytning.

– Och så några kortfilmer, bland annat ”Handläggare P327JUM” av Johan Bjerkner, som är uppväxt i Halmstad.

Jag har ringt upp Erik Enocksson några dagar före prisutdelningen. Han talar hela tiden lågt och eftertänksamt, när vi diskuterar det nordiska filmmusikpriset som delas ut för första gången.

Många välkomnar den nya utmärkelsen. Musiken är annars en undanskymd del i filmbranschen, det finns till exempel ingen guldbagge för bästa soundtrack.

Har du känt dig bortglömd?

– Nej, jag tänker inte på det viset, den mesta filmmusiken är inte värd att uppmärksamma. Ribban ligger så lågt – generellt – men det kan väl i och för sig, i sin tur, bero just på att musiken uppmärksammas så lite? Man satsar inte på den, säger Erik.

Kan du säga några filmer med ett bra soundtrack?

– Ja…, säger Erik och drar på svaret.

– Jag tyckte om ”Notes on a scandal” där de hade använt musik av Philip Glass och ”The queen” – men jag vet inte vem som har skrivit musiken (Alexandre Desplat, red.anm).

– Men tysta filmer är inte heller att förakta.

Spelar du ofta inför publik? Jag minns att du och regissören Jesper Ganslandt uppträdde i ett tält vid Göteborgsfestivalen för tre år sedan.

– Ja, men det var min första offentliga spelning på tio år, och jag har inte heller gjort någon efter Göteborg. Det är skönare att vara hemma.

Av detta drar jag slutsatsen att du inte åtrår stålkastarskenet. Hur ska det gå på lördag när du medverkar vid ett seminarium om filmmusik i Göteborg?

– Det blir nog bra. Jag ska bara säga vad jag tycker, det kan inte bli några faktafel.

Och senare på kvällen kan du alltså vinna det nordiska filmmusikpriset, med en prissumma på 100 000 kronor.

– Det är väldigt mycket pengar för mig. Jag har inte blivit rik på min musik, säger Erik som livnär sig som biografmaskinist.

Vad ska du göra med pengarna om du vinner?

– Jag vågar inte ens tänka i de banorna.

Vad har du annars på gång?

– Jag gör musik till ”Apan”.

”Apan”? Men Jesper Ganslandts film är ju redan färdig och visad på biograferna.

– Ja, men i stort sett utan musik. Vi får se vad händer med musiken, det är så härligt att kunna göra som man vill.

Jag kanske ska göra sammalunda, och skriva vidare på den här artikeln när den är publicerad?

– Ja, det är en bra idé. Om du har lust.