Dessvärre tvingades jag häromveckan konstatera att vackra Stockholm förvandlats till en enda stor budskapsmodul. Visst vet jag sedan tidigare att det finns reklamtavlor i tunnelbanan och på bussen. Men på senare tid tycks reklamen ha tagit över hela stan.

Flera av tunnelbanans stationer är vackert utsmyckade med konst. I de fall som bildkonst eller skulpturer saknas har i alla fall arkitekterna fått välja material och tegelförband. Synd då att såväl väggar som numera också pelare är insvepta i reklamaffischer. Vad hände med värdesättandet av god arkitektur?

Inte nog med att ytan strax ovanför fönstren i tunnelbanevagnarna är täckt av reklam – i vissa vagnar täcks även själva fönstren av reklambudskap på hård papp. Har man otur blir man alltså berövad utsikten över Gamla stan när man far norrut från Slussen.

Häromveckan publicerade Resume en artikel med tillhörande bild på tre män i en reklamklädd rulltrappa. De tre männen tittar ner på sina mobiltelefoner. Rubriken lyder ”Här missar de reklamen”.

”I framtiden kan smartphones bli ett hot även mot utomhusreklamen i lokaltrafiken i Stockholm, om resenärerna väljer att koncentrera sig på mobiltelefonerna i stället för att uppmärksamma utomhusannonseringen”, skriver artikelförfattaren.

Men Clear Channel, som distribuerar reklamplatserna i kollektivtrafiken, har en lösning på problemet. I framtiden kan vi medborgare, förlåt konsumenter, förvänta oss en sammankoppling mellan mobilen och annonstavlorna. Genom att mobilen och affischerna interagerar med varandra ”ökar värdet för mottagaren” och vi som reser med kollektivtrafiken kan ta del av kuponger och filmtrailers.

Reklambyråerna når ut med sina kunders budskap både uppe i skyn i ögonhöjd. Vad jag vet är i alla fall marken än så länge fredad från reklam. Men det är väl bara en tidsfråga innan asfaltsbeläggningen bryts upp och ersätts av ”budskapsbärande material” för att låna språkbruket i Så fungerar samhället.

En annan variant är naturligtvis att man som konsument redan på BB, Arlanda eller Centralen förses med en portabel budskapsmodul – en slags mössa med visir där Clear Channel kan sända ut sina kunders budskap.

Om reklamen kan man tycka mycket men någonstans är det sorgligt och andefattigt att vi sålt ut våra stadsrum. En stadspromenad handlar inte längre om att uppmärksamma små detaljer i rikt utsmyckade portuppgångar, en djärvt färgsatt fasad eller en blommande balkong med smidesräcke. I så fall måste väggen av reklam först forceras och därtill är våra ögon inte kapabla.