Att jag då och då utför uppdrag åt kultur- och fritidsförvaltningen i Varberg är knappast en hemlighet. Det är offentlig handling och offentlig verksamhet. Den som ”avslöjar” mina uppdrag lär inte precis vinna Guldspaden för sitt grävande. Dessutom grävande i Sveriges förmodligen just nu mest genomlysta förvaltning.

Men det är fascinerande att se hur vissa människor tänker. Den som uppbär ersättning någonstans ifrån måste givetvis också var lojal mot utbetalaren. Egenintresse är tydligen den enda mänskliga drivkraft som kan tänkas, för åsikter om en skandalartad politisk process. 

Det kan låta sig påstås att jag är Mircea Nitescus köpta megafon. Men om jag skulle vara lojal mot varje uppdragstagare som ibland tar min kompetens i bruk skulle mina lojaliteter bli oöverblickbara. En rad dagstidningar och tidskrifter, Sveriges Radio, Kulturrådet, Stiftelsen framtidens kultur, Västra Götalandsregionen, Hallands länsmuseum, Göteborgs universitet, Teaterbiennalen, Teaterförbundet. För att bara nämna några. 

Rätt många av ovanstående kan nog vittna om att jag är en tämligen illojal medarbetare. Min yrkeskompetens kan köpas. Inte mina åsikter. Mitt engagemang för ledningen för Kultur- och fritidsnämnden handlar dels om att jag avskyr när folkvalda politiker använder sin position till att förfölja människor. Dels om den underliggande kulturpolitiska konflikt som driver hela angreppet. 

Kulturverksamhet i en medelstor svensk kommun ska inte drivas av släktingar till politiker och andra amatörer. Skattebetalarna har rätt till professionell konstkultur. Något jag för övrigt hävdade på denna sida långt innan Mircea Nitescu blev chef. 

Angående Rolandh Nilssons påståenden på insändarplats återkommer återigen anklagelsen om ekonomiska oegentligheter. Om inte ett antal upprepade revisioner och andra granskningar kunnat finna några förvaltningsbrott är det mest rimligt att anta att sådana inte förkommer. I det träsk av insinuationer som kampanjen mot Nitescu använder sig av är det emellertid omvänd bevisbörda som gäller. Skyldig tills motsatsen bevisats. 

Nilsson drar också upp att en ”majoritet” av de anställda på förvaltningen skulle känna missnöje. Enligt kommunens medarbetarenkät är det 80 procent av de anställda som ”trivs bra med arbetet”. 69 procent känner sig nöjda när de ”tänker på arbetet”. Knappast någon utbredd vantrivsel. 

Som enda offentliga kulturdebattör i Varberg har jag försökt förstå orsakerna till kampanjen mot Nitescu. Det är möjligt att mina orsaksförklaringar är fel. Möjligen faller jag själv i det banala intressetänkandets fälla, när jag påstår att sossarnas skäl för att försöka driva bort Nitescu är förlorade inkomster och prestige. 

Men om inte detta är orsaken, återstår ingen annan förklaring än rent vansinne. Att en klick människor, år efter år, driver förföljelse med allt osmakligare metoder under mottot ”Han Måste Bort” påminner betänkligt mycket om monomani.

Fotnot: Krönikan är en kommentar på en artikel i onsdagens Varbergs-posten samt en insändare i gårdagens Hallands Nyheter.