”Stygg stygg whisky” var låten som fick mig att upptäcka Anders F, men det var ”Camillas sång” som fick mig att traska in i Ramlösaland och stanna kvar i flera år.

När jag återvände därifrån hade jag min debutroman, ”Och natten är lång och svår”, i släptåg. Den är inspirerad av hela plattan, hela ”Ramlösa kvarn”, men i synnerhet av ”Camillas sång”.

På omslagets insida skrev Anders F följande kommentar: ”Jag kommer ihåg hur det var. Rickard tog henne med på vilda turer över kullarna, spelade munspel för henne i månskenet, drack Darjeeling te uppe på bruket, gjorde ett litet mästerligt porträtt i olja av henne sittande i solkigt linne och skinnjacka med silvernitar. Nu har hon träffat Ann. Vad finns det mer att säga.”

Väldigt mycket mer fanns att säga. Det var vad jag försökte göra med romanen. I lördags hörde jag ”Camillas sång” live för första gången och tårarna rann nedför mina kinder.