Varbergs kammarkör ska i dagarna tre framföra Bachs h-mollmässa för första gången, men för Karin Roman är det inte premiär. Hon får klara sig på några timmars repetition med kören, Drottningholms Barockensemble och de andra tre sångsolisterna.

– Normalt har man mer än en dag tillsammans, så det är lite kortare än vanligt. Eftersom jag var medlem i Kammarkören i slutet av 1990-talet känns det speciellt att få dela scen i den här stora satsningen, säger Karin, som dessutom har sin syster Jenny Dahlberg i kören.

Just Bach har Karin Roman hört sedan barnsben hemma i Håcksvik i Svenljunga kommun, där hennes pappa Gunnar Dahlberg ledde kyrkokören.

– Det var en väldigt stark upplevelse att sjunga Johannespassionen av Bach för första gången, när jag gick i gymnasiet. Hur kan man skriva så fantastisk musik? Bach är som ett reningsbad. Musiken är komplex, men samtidigt självklar, säger Karin, som förra året medverkade på världsstjärnan Anne Sofie von Otters album ”Bach”.

Under Uppsala International sacred music festival för två veckor sedan var den rutinerade sopranen inte bara solist utan deltog även i en paneldiskussion på temat ”Det andliga i musiken” tillsammans med bland andra Owe Wikström.

– För mig som har en kristen tro får texterna en ytterligare dimension och en djupare mening, berättar Karin Roman.

Just professor Owe Wikström ska filosofera utifrån sin bok ”Toccata: J S Bachs andliga universum” på föreläsningar som arrangeras före de tre konserterna i Borås, Göteborg och Varberg 19–21/11.

– Jag ska inte prata specifikt om h-mollmässan, utan göra en fördjupad tolkning av Bach och hur den tidens luthersk-ortodoxa syn på kyrkan präglade hans kompositioner. Frågan är varför många även i vår sekulariserade värld blir existentiellt berörda av Bach.

Johann Sebastian Bach föddes i tyska Eisenach 1685 och dog i Leipzig 1750.

– Under sin levnad var han faktiskt mest känd som en orgelvirtuos, som även byggde och reparerade orglar och cembalor. Skillnaden är stor mellan den tidige och den sene Bach, när han var kyrkomusiker och bland annat var intresserad av numerologi, berättar 65-årige Owe Wikström på telefon med en norrbottnisk dialekt som inte har suddats ut av de drygt 26 åren som professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet.

Att studera Bach är intressant eftersom hans musik är transkulturell och transhistorisk – den har överlevt i 300 år och spridits över hela världen.

– Ja, det är en ovanlig egenskap. Man kan ju hitta skivor med Bachs musik i Ryssland och Japan eller på en bensinmack i Texas.

Vi pratar vidare om den kyrkliga kontext som omger Bach och påverkar tolkningen av hans musik och om det finns nutida kompositörer som ger lyssnarna likartade känsloupplevelser.

– Ja, de gregorianska munkarnas sång har ju blivit populär och Arvo Pärts nedtonade, spartanska verk med rysk klang uppfattas också som andliga, även om ingen kan peka på exakt vad i musiken som det beror på.

Jag som icke-troende jazzälskare blir mer berörd när jag hör en ballad med saxofonisten John Coltrane. Passar det in i sammanhanget?

– Jag lyssnar själv ofta på jazz och var nyligen på klubben Village Vanguard i New York. Då tänkte jag på de historiska liveinspelningarna som gjordes där och hur improvisationerna var som att kasta lasso efter tonerna. Även Bach var ju en stor improvisatör, säger Owe Wikström, som har skrivit om just John Coltrane i sin blogg på www.owewikstrom.se.

Mer om Bach kan man förutom i boken även läsa om i en artikel med rubriken ”Sprickan ur vilken evigheten sipprar” i tidskriften Signum om man söker på Wikström i arkivet på www.signum.se.