Bokens första mening är en ledtråd till hur den är komponerad: ”Det får bli engelska från och med nu. Det här är mitt nya liv. Mitt nya land.”
Bengt Ohlsson skrev sin senaste roman ”Kolka” på engelska, utan lexikon. Sen översatte han den själv till svenska.
– Det var en impuls, ett infall. Jag styrs av dem och märker snabbt om de leder åt rätt håll eller inte, säger han.
– Engelskan gav mig en närhet till berättarjaget, vi befann oss språkligt i samma gråzon.
Jag träffar Bengt Ohlsson på hans hemmaplan, Söder i Stockholm. Vi har stämt möte en tidig morgon på ett kafé på Götgatan. Svart kaffe och darjeelingte i muggarna, och så talar vi om ”Kolka”.
Som DN:s recensent Amanda Svensson kallar ”smaskig” och ”läser med glädje” och HP:s Jan Karlsson ser som en chans till botgöring. Eller snarare symmetri. ”All ondska som runnit ur mina tangenter må nu kompenseras av ett slags godhet”, föreställer han sig författarens tankar.
”Kolka” handlar om en lettisk tonårsflicka, inte namngiven, som flyttar med sin pappa till hans nya fru i England. Det blir en gigantisk klasskonfrontation. Flickan och pappan har levt ett enkelt liv vid faderns bardisk. Styvmamman Kat­rina tillhör den brittiska överklassen med markörer som muromgärdade gods och elitskolor.
Tonåringen är våldsamt obekväm i sin plötsligt förändrade tillvaro. Hon går bort sig i språket och hennes trumpna vägran att anpassa sig är berättelsens motor.
Bengt har medvetet sökt kontrasterna, mellan fattig och rik, mellan ond och god.
– Jag ville utnyttja västvärldens paranoia, det jäser omkring oss. Baltikum är det utsatta område som ligger allra närmast, säger han.
– Vår billiga arbetskraft kommer därifrån, men vad tänker egentligen rut­avdragsmänniskan som torkar upp efter mig? Finns det en hotbild?
I sagornas tradition är styvmodern elak och fordrande. I ”Kolka” är det tvärtom, den välvilliga Katrina och hennes dotter Sarah gör allt för att nykomlingen ska trivas. Bengt har också vänt på bilden av den utarmade som ädel och den välbärgade som ond.
Det piper till i Bengts kavajficka. Han ursäktar sig, ett sms från oväntat håll. Blodcentralen berättar att det blod han lämnade i förra veckan kommit till användning. En sådan osjälvisk handling hade varit naturlig för Katrina. Flickan däremot hade förmodligen fnyst förnärmat och fortsatt gillra fällan.
För hon har tänkt sätta dit sin styvmor. Internet spelar en viktig roll i planen, på nätet utger sig flickan för att vara någon annan samtidigt som en angelägen berättelse växer fram.
– Det handlar i en vidare mening om skrivandet, om att använda fantasin och skaffa ett redskap för att själv börja fundera.
Jag förklarar att jag läst in mycket om samtidens styvfamiljer i romanen. Om barns vilsenhet och om hur utlämnade de är till vuxnas beslut. Det blir också tydligt att de unga lever i en egen värld, till synes oåtkomlig för föräldrarna.
– Vi drivs av en önskan att få veta, se och förstå allt, men det vore en mardröm för barnen. De måste få ha ett eget liv, säger Bengt.
I de två romaner som föregått ”Kolka”, ”Hennes mjukaste röst” och ”Syster”, har handlingen utspelats i obestämbara landskap. Varför har du valt den metoden?
– Det är otroligt spännande att skriva fram en värld. Om jag skriver om Stockholm är det så mycket som står och pockar på att bli omnämnt. I ”Hennes mjukaste röst” kunde jag låta huvudpersonen Karen ta bilen ner till strandpromenaden, det blir renare, suggestivt, och läsaren får tänka sig egna strandpromenader.
– I ”Kolka” däremot behövde jag de välkända schablonerna, jag valde länder som befinner sig längst ned och högst upp i Europa.
Bengt är en av Sveriges mest kända dagstidningskrönikörer, han har medverkat i Dagens Nyheter sedan 1988 och kåserar i På stan varannan fredag.
Hur kommer det sig att du har skrivit där så länge?
– Skrivandet är en osäker och ångestfylld verksamhet, jag behöver även tidningstexternas fasta ramar. Det har blivit ett förhållningssätt, en blick. Jag ser på världen med en krönike­låda i bakhuvudet.
I en av höstens krönikor har en hund kunnat anas, och när Bengt bryter upp är det för att skynda hem till familjens nytillskott. Jag stannar en stund vid bordet och ser författaren hasta förbi utanför fönstret. Långa steg uppför Högbergsgatan.