Ibland dyker det upp böcker som redan innan de släppts har blivit succéer. ”Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är ett exempel på detta. Den är redan en internationell framgång, filmbolag har köpt rättigheterna och recensenter hyllar den.

Författarna beskriver sin trilogi (”Cirkeln” är första delen) som en blandning av ”Låt den rätte komma in”, ”Fucking Åmål”, ”Twilight”, ”Mitt så kallade liv”, ”Twin Peaks” och ”Buffy the vampire slayer” (fast utan vampyrer). Jag tycker att de skjuter sig själva i foten lite genom att inte låta romanen stå på egna ben, i stället blir det mycket jämförande med förlagorna.

Handlingen kretsar kring en grupp tonårstjejer på den lilla bruksorten Engelsfors. Under en natt med röd måne förs de till en samlingsplats, där de får veta att de är De Utvalda. De har magiska krafter och måste lära sig att samarbeta för att tillsammans kunna bekämpa en ondska som hotar världen.

Tjejerna är väl beskrivna, kanske med undantag av Ida, som man aldrig riktigt får lära känna i den här boken. De andra får större plats och tar mer form.

Uppenbart är att varje tjej har fått en tydlig karaktär som ska underlätta igenkänningsfaktorn för olika kategorier av läsare – vi har den snygga men osäkra tjejen, plugghästen, mobbaren, mobboffret och så vidare. För mig känns det lite stereotypt och aningen förutsägbart.

Även om jag gillar ”Cirkeln”, blir jag aldrig helt såld. Det är förvisso en välskriven och rätt spännande bok, men handlingen kryper långsamt framåt och ibland blir det för mycket realism. Jag tror att de som köper boken gör det i första hand för att den handlar om häxor och mindre för att läsa om vanliga tonårsproblem.

Men vad vet jag? Det var många år sedan jag var tonåring och även om jag personligen föredrar ”Buffy”, ”Twilight” och ”Mitt så kallade liv”, kanske dagens tonårstjejer vill ha en blandning av magiskt och vardagligt. Det återstår att se.