Höjdpunkterna under fredagens julkonsert var därför de mest rockiga och bluesiga sångerna.

Jul förresten – favoriten som avslutar första halvan har inget att göra med högtiden som närmar sig, utan är en protest mot Vietnam-kriget: Deep Purples ”Child in time”. Den sjunger Sara Hjälmås med helt rätt attityd och röstomfång, medan Harald Bergengren böjer blåa gitarrtoner i ett avslappnat solo.

De två samarbetar fint även direkt efter paus i ”Santa Claus is back in town”, en av åtta (av 15) låtar ur Brian Setzers julrepertoar. Det hörs att blues är deras grej. Enda anmärkningen är körens onödiga insats och att Sara nästan skojar bort det härliga ”Följa John”-avsnittet när hon scatsjunger (utan ord) svar till Haralds fraser.

Man kan faktiskt leverera ett humoristiskt solo med smått barnsliga slingor utan att flamsa…

I ”Tomtens rockabilly rock” får den 22-åriga sångerskan från Varberg angripa en rätt töntig svensk text till Louis Primas ”Jump, jive and wail” och om insatsen i tomtelåten ”The man with the bag” hade nog Idol-juryn sagt att hon hade ”problem med pitchen”, för det var inte alltid tonsäkert.

Sara tar dock revansch i shuffle-rökaren ”Sleigh ride”, där Pär-Anders Zetterberg gör ett fräckt, showigt trumsolo. I jazzigare låtar, som ”Santa Claus is coming to town”, känns hans komp ihop med elbasisten Christian Kullberg (ex-falkenbergaren som var med och grundade New Tango Orquesta) betydligt stelare.

”Stilla natt” inleds med snygga blåsarklanger, men lyfter inte när den jazzas till. Jag hade hellre hört den i valstakt. Ljudet är genomgående bra, förutom att saxofonsektionen dränks någon enstaka gång och att en av körens andrastämmor slår igenom i ”Thank you for the music”.

Bästa jazzlåten blir Christina Tellqvists och Jörgen Sonemalms duett i ”Baby, it’s cold outside”. De väver ihop textraderna med skön tajming och hittar ett flörtigt samspel där kroppsspråket hjälper till att berätta historien om killen som inte vill att tjejen sticker hem.

Jörgen tar även hand om Chris Reas ”Driving home for christmas”, som med sin latinrytm blev rätt smetig, men å andra sidan bjöd på kvällens finaste solo i form av John Holmströms pianofyrverkerier. Blåsarna har få och korta solon – en av skillnaderna jämfört med ett professionellt storband som Bohuslän Big Band.

Kombinationen av snällt/mesigt och snyggt/prydligt hörs också i ”Karl-Bertil Jonssons julafton” där bandets musikaliske ledare Patric Aurell spelar Arne Domnerus altsaxstämma, och i ”The christmas song” arrangerad av Mats Engström för alla fyra sångerskorna, alltså även Christina Aurell och den sent inringda inhopparen Matilda Schough.

Med tanke på att alla sångare utom Sara Hjälmås bor i Falkenbergs kommun är det lite kul att Mel Tormés medkompositör till ”The christmas song” heter Robert Wells (fast född Levinson 1922 och död 1998).

Bland instrumentalisterna finns flera varbergare, men också många vikarier utifrån. Under julkonserten ger XL Big Bands leadtrumpetare Jocke Wikström The Second Time extra spets, medan Margareta Sjölander från High Coast Orchestra i stort sett utan repetitioner fixar bastrombonstämman.

Helhetsintrycket är som tenorsaxofonisten Jan Bergs mellansnack - trevligt på ett halvproffsigt sätt.