Tillsammans gör de avskalade varianter på Sting- och Policelåtar, med befriande lite av de jazzinfluenser som jag ibland tycker kan ta för stor del i hans musicerande.

Sting sjunger och spelar bas med samma auktoritet oavsett om det är country, rock, folk, funk eller bluesinspirerade nummer. Mellan sångerna leveras lagom doserat och underhållande mellansnack.

Megahiten ”Every breath you take” får förstås hela Lisebergshallen på fötter. När stjärnan som sista extranummer kliver in på scen ensam med en akustiska gitarr blir det allsång i ”Message in a bottle” och allmän eufori. Det här var tredje Sting-konserten för min del genom åren och den klart bästa. Lagom lång och med en sällsynt spelglad frontman.