En kollega skrev för några år sedan att det vid något enstaka tillfälle kan kännas helt överflödigt att plocka fram papper och penna när man ska skriva om en konsert. Precis den känslan infann sig i fredags kväll på Majas Vid Havet. Anteckningsblocket blev kvar i byxfickan under hela spelningen. Man stod bara och njöt när exilgotländskan Theresa Andersson bjöd upp till en musikupplevelse utöver det vanliga.

Hon börjar med sina hits från YouTube och river omedelbart ned extatiska ovationer med ”Oh! Mary”, ”Na Na Na”, ”Birds fly away”, ”Innan du går” och ”Hi-Low”.

Ensam på scen dansar Theresa fram över sina pedaler och växlar mellan fiol, gitarr, trummor, dulcimer och diverse slaginstrument. Med hjälp av loopar och samplingar är hon snart en hel orkester. Men framför allt fascinerar hennes naturkraft till röst som pendlar mellan viskningar och primalskrik.

Man får en smak av raukar och Louisianas träskmarker när hon serverar sin charmfulla blandning av pop, soul, gospel, cajun och folkmusik. Att hon bott nästan tjugo år i New Orleans har förstås satt en stark prägel på hennes musicerande.

Att Theresa inte hade råd att ta med sig sina musiker när hon skulle hem och turnera i Sverige var förmodligen det bästa som kunde hända karriärmässigt. Det tvingade fram den enkvinnasshow som hon nu reser runt och excellerar med på båda sidor av Atlanten.

Detta är absolut en artist som ska upplevas live. Falkenbergsrevyns primadonna Lena Petersson fanns i publiken och det är bara att instämma i hennes spontana kommentar efteråt.

- Man saknar ord. Helt fantastiskt!