Just nu pågår den första av två planerade utställningar med den anrika nordhalländska konstnärssammanslutningen Fjäregruppen. Platsen är Falkenbergs sparbank och först ut är sex sinsemellan mycket olika konstnärer. Här blandas surrealism med konkretism och dramatik med humor. Utställningen formar sig till en resa med många och varierade upplevelser.

Gheorghe Minescu inleder med en serie motiv hämtade från det halländska kustlandskapet. Temat är slitet men lockar ändå många. Trots detta tycker jag att Minescus bilder höjer sig ett snäpp över det sedvanliga, hans tolkningar av naturen visar på både integritet och karaktär.

Victor Chapovalovs fantasifulla skapelser är lite besvärliga för en blyg svensk att förhålla sig till. Bilderna befolkas av mystiska/mytiska organismer i klara färger. Infallen dansar fram över väggen i en lång, slingrande rad, tankarna går till Barbapappa och barnböcker. Surrealism är väl det som ligger närmast till hands.

Marjut Börjesson har valt elementen, luft, jord, vatten som tema för tre lika storslagna som dramatiska skildringar. Associationerna får vandra fritt och resultaten blir fascinerande. Det ensamma molnet bevakat av urbergets portar, plogfårorna böljar i det mäktiga landskapet, Jona faller handlöst mot valfiskens buk.

Stig Blomberg vill gärna skapa lite ordning och reda i den vildvuxna verkligheten. Så tuktar han den med hjälp av linjer och former i strikta kompositioner. Allt i en somrig färgskala i blått, grönt och gult. Stilfullt och elegant.

Anita Johansson väljer att skildra människans bästa vän, hunden. Och det vet vi ju alla, att hundar kan vara stora personligheter, något jag tycker Anita Johansson fångar fint. Dock kanske mest intressant för alla hundvänner.

Sist, men inte minst, har vi Ann Strömland-Väggö som tar oss med på en riktig retro-utflykt till 50-talets folkhem, hemmafruns förlovade tidevarv. I denna fiktiva värld bestående av klassiska HSB-fasader pyr det bakom gardinerna. Hemmafrun Margit är förbannad, trött på att diska, städa och damma: ”Fuck the dishes – lets dance” ljuder stridsropet. Utställningens riktiga clou!