Bland mycket annat visar Göteborgs konstmuseum under sommaren utställningen ”Close your eyes and tell me what you see” som sammanställts i samarbete med Åbo Observatorium & vattenlager. Tolv internationella samtidskonstnärer, däribland svenska Sonja Nilsson, visar tillsammans ett 20-tal verk utförda i tekniker som måleri, skulptur, foto, video och ”mixed media.

 Förutom från Sverige och Finland kommer de deltagande konstnärerna från så skilda länder som Storbritannien, Nya Zeeland, Kina, Japan, Barbados, Spanien och Schweiz men på ett par undantag när är den geografiska hemvisten av underordnad betydelse.

Långt viktigare är att de deltagande konstnärerna delar ett intresse för perception och hur den kan styras, tyglas och bli manipulerad med av olika tekniker. Foto och video är självklara i sammanhanget. Sonja Nilsson illustrerar det i sin kusligt suggestiva, interaktiva videoinstallation ”The Silence of the lamb”; med hjälp av manipulerade ”dubbelexponeringar” skapar Karen Grainger undflyende landskapsscenerier.

Ya Lu anknyter till sitt kinesiska ursprung när hon med kamerans hjälp och i cirkelrunt format ”återskapar” det berömda landskapsmåleriet från Song-dynastins (960–1249) dagar – blott med den skillnaden ett de naturlyriskt sköna bergformationerna i själva verket är gigantiska sopberg av det slag som håller på ett förstöra den kinesiska landsbygden.

Med videokamerans hjälp skildrar japanska Sachiko Kodama i verket ”Breathing chaos” de fyrverkeriliknande processer som uppstår när ferrofluid (en magnetisk vätska som framställts av Nasa) utsätts för elektromagnetiska impulser. Videon som medium återkommer i nya zeeländaren Daniel von Strumers studier av hur tunna trådar av rinnande färg skapar koncentriska cirklar som bildar måltavlor som löses upp och försvinner… en fascinerande form av minimalism i kontinuerlig förvandling!

Förvandla, manipulera, transformera – metoder som leker med perceptionen och tar oss med till gränslandet mellan verklighet och öververklighet. Med fotot som bas skapar Barbadoskonstnären Ashley Bickerton exotiskt kusliga montage som leder tankarna till voodookultur och magiska riter, medan finske Kim Simonsson låter en liten flicka framställd av vitglaserad keramik spela huvudrollen i surreellt bisarra pantomimer.

Ett slags foto ligger också till grund för ett av utställningens mest uppseendeväckande verk: finske H C Bergs ”Light space – Linear momentum” en i rostfritt stål och pulverlackerad aluminium tredimensionell översättning av ett EKG-diagram från livets slutskede.

Utställningen är omtumlande. Mångfasetterad, vackert presenterad, ledsagad av en genomarbetad katalog och med en kvalitet som höjer sig en bra bit över den man vanligen möter på våra svenska utställningsarenor, dröjer den sig kvar på näthinnan också när ögonen slutits.

Väl på konstmuseet bör man också unna sig att kasta en blick eller två in i Stensalen som Carolina Falkholt, alias graffitikonstnären ”Blue”, smyckat med den platsspecifika mastodontmålningen ”Materialutmattning”. De skira fjädermönstren som än bildar kroppar och ögon, än ”bara” dekorativa mönsterkombinationer tar inte bara Stensalens väggar utan även golvet i besittning och Carolina Falkholt har ännu en gång bevisat att graffitibaserad konst också kan ha museala kvaliteter.