För sjätte året i rad har en högt kvalificerad jury sållat fram lämpliga kandidater till Hasselbladstiftelsens två eftertraktade Victor-stipendier som gör det möjligt för vinnarna att fortsätta fotostudierna i London respektive New York. Traditionen trogen presenteras de i Hasselblad center under titeln ”Ny nordisk fotografi.”

Tävlingen, för det är nog så hela evenemanget måste rubriceras, är öppen för unga fotografer med nordisk anknytning och som är nyutexaminerade från bachelor- och mastersutbildningar.

I en första kvalificeringsomgång lyckades de nio som nu får sina verk utställda ta sig igenom nålsögat. Vad som främst slår mig när jag vandrar genom utställningen är att den är så ren, nästan avskalad. I dagens unga nordiska fotografi tycks kameran ha återtagit sin roll som ett medium med vars hjälp man kan hålla kvar minnen och ögonblick som annars skulle försvinna. En form för dokumenterande socialrealism där nästan varje bild har en historia att berätta.

Nostalgi och vemod präglar Kerstin Hamiltons dokumentation av det tynande livet i det en gång så livliga Värmlandssamhället Lesjöfors; en vemodsmättat tillbakablickande är påtagligt närvarande i Erika Hedmans ”A Melody for grandpa”; Mandi Gavois bilder av hus och platser – ”Nonplaces” – övergivna av människor leder tankarna till roadmovies och även till tidiga verk av den amerikanske fotografen William Egglestone.

Gavois är för övrigt uppvuxen i Okome i Falkenbergs kommun och han fick Hallands konstförenings vårstipendium 2010.

Det är en tyst utställning. Alldeles stilla. Inga ljud, inga rörelser – utom möjligen den skenbara och varsamma kameraglidningen i David Molanders sepiatonade animation av nattliga färder ”Through Bridges”, ett verk som också gav honom Masterstipendet.

Bachelorstipendiet gick till Joachim Fleinert som belönades för sin nostalgiskt tillbakablickande, svartvita fotoserie på temat ”The things our ancestors didn’t know”. På en och samma gång illustrerar hans bildsvit de gamla arkivbildernas ömtålighet och den klåfingriga forskningens minutiösa kartläggning av element i bilden som ”våra förfäder inte visste något om”.

Vägg i vägg med de salar där Hasselblad center har sina utställningslokaler ligger den stora sal där Göteborgs konstmuseum visar den internationella samlingsutställningen ”Close your eyes and tell med what you see” (se recension till vänster). Inte ens en dörr skiljer de två utställningarna från varandra. Däremot befinner sig de fotoverk som ingår i Close your eyes… (på något undantag när) på ljusårs avstånd från den unga nordiska fotokonsten.

Att lägga några värderingar av innebörd att det ena skulle vara ”bättre” än det andra är givetvis ogörligt, men tillsammans – om än oavsiktligt – illustrerar de båda utställningarnas medverkande fotografer den oerhörda spännvidden i dagens fotokonst. ”Close your eyes…"-fotografer som Sachiko Kodama, Yao Lo och Karen Grainer använder fotografiet som utgångspunkt för manipulationer, trompe l’oeille-effekter och kurragömmalekar med perceptionen.

De nio ungdomarna i Hasselblad center tycks å andra sidan ha återfört fotografiet till det som en gång var dess ursprungliga uppgift, att dokumentera, låt vara att det i många fall skett med nostalgiska förtecken – så också i Johannes Samuelssons till synes sakliga bildberättelse ”Ostindiefararen, ett modernt äventyr”.