Den ena delen av Fjäregruppen avlöser den andra i sommarens konststafett på Sparbanken i Falkenberg. Och pinnen plockas upp med den äran. Besökaren kan glädjas åt ännu en varierad och mycket habil utställning under hela augusti månad.

Fjäregruppen utgörs till största delen av mogna konstnärskap där kvalitet och omsorg är honnörsord. Håkan Lager och Glenn Larsson är drivna akvarellister som gärna skildrar det lite ensamma och övergivna. Husen som kurar i ogästvänliga landskap är en skickligt ljussatt blandning av Hopper och Lerin. Medan Glenn Larsson helst rör sig utomhus gör sig Lager hemmastadd i stugvärmen med ett antal stilleben och ett par fina akter.

Lennart Åberg tar ut svängarna i tre nästan monokroma dukar i det större formatet. I stora sjok av smutsbrun färg skymtar (enligt verkslistan) blåmesar och rödstjärt och vad som möjligen kan tolkas som döda kråkor under den sorgliga titeln Våroffer. Det här är så långt från traditionellt fågelmåleri man kan komma, Bruno Liljefors skulle ha vänt sig i sin grav. Kul!

Helene Wedel får stå för den romantiska avdelningen. Hennes bilder balanserar på gränsen till myt och saga. Två stora textila verk skildrar den sammansatta människan, kanske det oförenliga i längtan efter tvåsamhet och behovet av frihet. I några mindre verk i blandteknik dansar fjättrade statyer i vanmakt. Kanske väl symboltyngt men vackert och lite sorgligt att titta på.

Brittmarie Sundström koncentrerar sitt måleri kring färger och rytmer. En till synes oändlig process där hon lägger pussel med kvadrater och rektanglar i olika nyanser. Resultatet blir musikaliskt – en meditativ komposition, som ett mantra för frid och fred. Det är bara formaten som varierar, från stora till mycket små dukar. Bilder som behöver tid på sig men har hög tillvänjningsfaktor.

Keramikern Margareta Anderssons lågmälda stengods bildar en fin kontrast till konsten på väggarna. De vackra krusen är handbyggda – glasyren ställs mot den råa leran, det ena framhäver det andra. Margareta Andersson använder sig av ett klassiskt formspråk i modern tappning, en lisa för ögat.

Skulle jag ha något att invända mot denna utställning är det avsaknaden av överraskningar. Den halländska konstscenen lunkar på. Tryggt, säkert, vackert, men kanske en liten smula tråkigt...