Lena Björnquist är en av många, många amatörmålare i vårt land. Och en inte oäven sådan. Just nu visar hon ett trettiotal målningar på Stadshuskuben i Falkenberg. Plus ett antal keramiska arbeten.

Lena Björnquist har gått i lära hos bland annat Bengt Johansson i Långaveka. En mycket duktig konstnär och pedagog. Här har hon fått uppmuntran att bejaka färgen och det är roligt att se hur medvetet och drivet hon arbetar med färgskalan för att uttrycka det hon vill. Inte minst årstidernas växlingar. De dova naturfärgerna hör hösten till, sommarens alla gröna nyanser, vårvinterns skarpa ljus över snörester på den svarta åkern.

Måleriet är föreställande, mycket naturlyrik, en hel del porträtt. Lena Björnquist låter penseln gå i korta snabba stråk och väljer att lämna utrymme för den vita duken, en teknik som skänker liv och fart åt bilden. Man riktigt hör hur vinden tar tag i trädens kronor eller jagar upp vågorna på vattenytan. Men hon kan också arbeta i mer traditionell stil med täckande färglager och då är det ljuset som får göra jobbet. Se till exempel på bilden härovan: ”Höst”.

Porträtten är ofta close ups, täta kompositioner som lyckas med det ett bra porträtt ska lyckas med: skapa kontakt och en önskan att veta mer.

Som ett komplement till måleriet visar Lena Björnquist också nio keramiska masker gjord i rakuteknik. Ett gammalt japanskt tillvägagångssätt där man främst arbetar med glasyren. Genom så kallad reducering får man fram ett metallaktigt skimmer och en krackelerande yta. De etnoinspirerade maskerna är uttrycksfulla men lite skrämmande där de tittar med oseende ögon.

”Jag älskar att måla. Om någon annan tycker om mina tavlor blir jag glad”.

Så skriver Lena Björnquist i en liten anspråkslös presentation av sig själv. Varför så blygsam? Den här utställningen visar på målarglädje och ett gott självförtroende. Bara att bygga vidare.