I åtta långa år har helsingborgarna suktat efter ”sina” konstverk. Nu äntligen har de fått gehör för sin klagan.

Konstintendenten Bengt Adlers har gjort en djupdykning i magasinen och kommit upp med famnen full av konstverk som – med undantag för bland annat ett par porträtt signerade Frans Hals – återspeglar svensk konsthistoria från senare delen av 1700-talet och helt upp i vår egen tid, däribland Ola Åstrands svartvita silkscreen ”Knäppta händer” från 2004.

Man behöver alls inte vara från Helsingborg för att fröjdas över denna konsthistoriska långdans där cirka 300 verk av fler än 150 konstnärer på gammaldags salongsmanér hänger i flerdubbla led på väggarna.

Avstampen sker i vår egen tid med bland annat ett tidigt men likafullt typiskt verk av Astrid Svanberg daterat 2000 men i övrigt är det en ”rak” utställning.

Utan någon tillkämpad hängningsestetik följer den kronologin med berömvärd konsekvens – ett undantag är Gerhard Nordströms ”Blomsteraltare” från 1996. I brist på äkta vara får den gå som impressionism när utställningen närmar sig 1800-talets senare del.

Men vägen till Nordströms triptyk kan knappast kallas gen. Den följer tvärtom en bana som ringlar sig från 1700-talet som representeras av ett par verk (signerade och/eller tillskrivna) Alexander Roslin och vidare in i 1800-talets olika faser, från ”düsseldorfare” som Marcus Larsson till friluftsmåleri (Bruno Liljefors, prins Eugen) och framväxande nationalromantik med Sundbornakvareller av Carl Larsson, Ölandslandskap av Per Ekström, snidade gubbar av Döderhultarn och inte minst Nils Forsbergs illustration till Carl Snoilskys ”Stenbocks kurir” från 1911.

Den juvelen i Helsingborgssamlingens krona skildrar hur Magnus Stenbocks adjutant, ryttmästaren Henrik Hammarberg, smutsig, utmattad och mot all hovetikett sjunker ner i en stol i änkedrottningen Hedvig Eleonoras närvaro för att berätta om segern i slaget vid Helsingborg 1710.

Så är vi på allvar inne på 1900-talet. Modernismen gör sitt inträde med GAN, med Grünewald och skånska Tora Vega Holmström. Ismerna och deras företrädare avlöser varandra i allt stridare strömmar: konkretism, konstruktivism, ny saklighet, imaginism och surrealism med verk av Max Walter Svanberg, C O Hultén och Halmstadgruppen.

Så följer abstrakt expressionism, cobra, popkonst, fotorealism och slutligen postmodernism som finner företrädare i så väsensskilda konstnärer som Lena Cronqvist, Ola Billgren och Ernst Billgren.

Kort sagt: en fest, en orgie i konst, där allt, från rokokon och framåt, är kortfattat insatt i sitt internationella sammanhang med hjälp av texttavlor skrivna av Lars Vilks som också är ansvarig för katalogen med något utförligare beskrivningar av de olika riktningarna och ismerna.