Daniel Adams-Ray "Svart vitt och allt däremellan" (Universal)
Adams-Ray utmärkt på egna ben
På 90-talet lyckades Pepsi roffa åt sig en del marknadsandelar från Coca-Cola tack vare kampanjen Pepsi Challenge, ett blindtest där folk fick smaka båda sorterna och sedan säga vilken som var godast.
Skulle man arrangera ett Daniel Adams-Ray/Oskar Linnros Challenge skulle de flesta få svårt att skilja de före detta Snook-medlemmarnas solodebuter åt: pianodrivet, de jagande trummorna, den småsvajiga sången, de smittande melodierna, de sorgsna texterna, den dumkaxiga men charmiga stockholmsattityden – det är mycket som förenar dem. Men efter några lyssningar framträder skillnaderna. "Vilja bli" är stramare producerad och har fler riktigt starka låtar, medan "Svart vitt och allt däremellan" är färgrikare och mer omedelbar. Fast precis som i läsktestet finns det ingen anledning att välja bort något om man gillar det – jag petar med glädje in Adams-Ray bredvid Linnros i skivhyllan och konstaterar att 2010 är ett bra år för svensk pop.







