Nöjesfältet har tappat sin forna glans. Karuseller och omgivningar har blivit glåmigt svartvita. I minispelssamlingen Carnival Island gäller det därför att spela gammaldags tivolispel för att blåsa liv i parken och föra tillbaka färgerna, folket och djuren.

Här bjuds det på en uppsjö varianter av boll- eller ringkastning mot pricktavlor och burkpyramider. Och kastandet kontrolleras smidigt med hjälp av Kinect-kameran.

Har man bevakat rörelsekänsliga spel sedan Wii-konsolen såg dagens ljus, så är det här en genre som är rejält urvattnad vid det här laget. I likhet med en uppsjö liknande spel (till valfritt format) så tar man ett antal enklare minispel och upprepar dem i oändlighet. Och som vanligt är kvaliteten rejält ojämn, vilket gör att intresset sjunker så snabbt som nyhetens behag har släppt.

Min snart femårige son kastar sig däremot över spelet med stor entusiasm. Han skrattar, tjoar och tycker det är hur kul som helst när bollarna välter ner torn av tomburkar.

Det går därför att ha roligt med Carnival Island. Och föräldrar kan ju ha fel. Däremot kan jag nog räkna upp minst tio spel i genren som är bättre och mer varierande.