Soul Calibur-serien är en av giganterna inom asiatiska kampsportsspel. Men där genrekollegorna ”Tekken”, ”Virtua Fighter” och ”Street Fighter” handlar om knytnävar och rundsparkar handlar ”Soul Calibur”, som namnet antyder, om vapen tunga vapen.

I vanlig ordning bygger storyn om kampen mellan de två svärden Soul Calibur (den goda klingan) och Soul Edge (demonen Nightmares vapen).

Den här gången utspelar sig kampen mellan gott och ont på europeisk mark under 1600-talet, men här ryms ändå såväl nunchakuviftande kung fu-fighters som tungt klädda riddare.

Namco har i det nya spelet fokuserat en hel del på att binda ihop storyläget kring en historia där en bror försöker rädda sin syster, som kidnappats av ondskans hejdukar.

Intitiativet är lovvärt, men tyvärr berättas handlingen mestadels genom teckningar och stillbilder, vilket känns lite trist.

Nu är det knappast någon som köper ett ”Soul Calibur”-spel på grund av storyn. Nä, fansen väntar i stället på blixtrande kampsportsmatcher och på den punkten lär spelet knappast göra någon besviken.

Jämfört med förra spelet i serien så har Namco, precis som man sagt på förhand, skruvat upp tempot flera snäpp.

Möjligheten att snabbt röra sig i sidled gör att man dansar som en fjäril och sticker som ett bi. Man har också skalat bort det mesta av allt vad mätare heter i gränssnittet, som känns väldigt avskalat och fokuserat. Det enda som finns i den vägen är critical edge attack-mätaren som man kan ta till då motståndaren råkar sänka sin gard.

Det höga tempot känns som en skön återgång till spelets rötter och ”Soul Calibur V” är lätt att komma in i, men svårt att bemästra precis som det ska vara.

Naturligtvis finns det möjlighet att ta sig an kämpar från hela världen i onlineläget, vilket fungerar som din alldeles egna virtuella arkadhall (med fördelen att du sparar massor av tiokronor).

Det finns också en väl utbyggd editor där du skapar dina egna karaktärer utifrån mallar stöpta från spelets karaktärer.

Och som om inte all ovanstående grannlåt vore nog så har Namco snickrat ihop ett av de vackraste spelen för virtuella slagskämpar som jag sett. Det har kanske inte den realistiska touchen som i ”Virtua Fighter” utan mer fantasyinspirerat och färgsprakande.

Grafiken är nästan så knivskarp att det sticker i ögonen och allt flyter som smält smör i en stekpanna.

Jämfört med föregångaren, som kändes mer tungfotad, så är ”Soul Calibur V” ett svettigt nöje att ta sig an. Det gäller att sitta på helspänn och läsa sin motståndares blixtsnabba utfall för att ha en chans. Och personligen har jag alltid varit svag för seriens karikatyr-figurer, från den bisarre Voldo till den dominatrix-inspirerade Ivy.

Här finns både lättillgänglighet och djup, i en alldeles underbar fusion. Jag kan inte annat än att rekommendera den här gnistrande fighting-pärlan.