I den återvändande regissören Krister Classons första helt nyskrivna komedi till Vallarna sedan "Två ägg i högklackat" 2005, blir replikerna om mord mest ett sätt att skapa utrymme för två jubelidioter. Att kultfiguren Dag-Otto (Jojje Jönsson) inte har alla hästar i stallet är välkänt när han nu dyker upp för sjätte gången (med nya talfelsvitsar), efter tre år och två pjäsers frånvaro, men han matchas av en ofrivilligt pensionerad kommissarie.

Harry Rask heter han, har trygghet som motto, och blir i Mikael Riesebecks skäggiga skepnad som en blandning av Per Oscarsson och Sten-Åke Cederhök. Ett kort snubbelnummer känns som bonus och att han på premiärkvällen missar en entré ger skådespeleriet nerv i ett par improvisationer.

Eftersom den långsamma första akten mest består av utlagda villospår på ett pensionat som Berta (Ewa Roos i en otacksam roll) måste sälja av ekonomiska skäl, får veteranerna dra ett tungt lass. Ett par av dem var med redan i "Hemlighuset" för 15 år och 16 manus sedan, och det är bara att lyfta på hatten för Krister Classons förmåga att skriva för specifika typer.

Siw Carlsson känns igen, men sticker ändå ut i mängden med ett sanslöst kroppsspråk, nu när hon får göra den arga 95-åriga tanten Greta, som inte är riktigt lika sexfixerad som vanligt. Faktum är att oftast när årets lustspel går under bältet så hamnar man på baksidan – och skriker om bajs.

Att få skrattar när direktören (Stefan Gerhardsson) pratar om att "få ner lite yngre damer på rygg och ta vad man vill ha" kan ju även beror på att publiken just har sett 2entertainhöjdaren Bosse Andersson i programbladet och tänkt på hans aktuella åtal för sexköp. Stures skamliga förslag får som tur var mothugg av Rut, en skönt ironisk pensionatsanställd som är fjärran från de mesar Annika Andersson brukar få kreera.

Förutom alla rykten om mystiska dödsfall finns ett obligatorisk otrohetsdrama, men det utvecklas knappt. Thomas Nystedt gör den inblandade läkaren Valter och får både förneka att han är gift med och senare kyssa sin verkliga hustru, Maria Mälson Nystedt, som spelar Ella – ytterligare en ganska otydlig rollfigur.

Apropå teaterpar kan den som är uppmärksam se Jojje Jönssons sambo, regiassistenten Matilda Bronowsson, i en statistroll som blomsterbud.

Mer svängrum får Thomas som den halvdöve gamlingen Karl Persson, som lockar fram en underbart humoristisk aggressivitet hos Greta, i en ovanligt grönskande scenografi av familjen Dillberg, under en himmel som inte släppte ifrån sig något regn.

Jag hade önskat att "Pang på pensionatet" blev Krister Classons stora återkomst och nytändning i samband med Vallarnas 15-årsjubileum, men istället känns helheten mest som en blandning av uppvärmda rester, burkmat och enstaka smulor från en lyxkrog.

Godkänt är det, men inte mycket mer.