Vass satir om jakten på lycka
”Ljust& fräscht”
Fredrik Lindström och Henrik Schyffert
Halmstad arena 3/2
Två ”livrädda, överspända Stockholmsarslen”. Det är så de presenterar sig, Fredrik Lindström och Henrik Schyffert, när de gör entré i en mer eller mindre fullsatt Halmstad arena, en lokal där man verkligen kan tala om en öppen planlösning.
Relaterat
Sådana är populära i dag, men hur kommer det att se ut om 20 år? Tänk bara på gillestugorna som fanns i alla källare för två decennier sedan? Var finns de i dag? Jo, de är förstås borta
Vi har byggt om där hemma, och när vi tröttnar på vår nuvarande planlösning så bygger vi om igen. Och igen. Och igen…
”Vi svenskar tycker om att tröttna på saker. Det har blivit en nationalsport”, säger Fredrik Lindström.
”Ljust & fräscht” har blivit en dundersuccé, vilket är lätt att förstå. För den knappt två timmar långa showen med sina dialoger om jakten på det perfekta boendet är fruktansvärt rolig, i stort sett hela tiden.
Dessutom lyckas duon säga en hel del om vår livsstil, till exempel vår oförmåga att vara nöjda. En rik man som sitter i en tolvrumsvilla med havsutsikt i Tylösand, vill ändå någonting annat.
”Han kan möjligen hamna på en mingelbild i Hallandsposten, men vill hellre bo i ett town houes i Stockholm och vara med i Dagens industris helgbilaga”, som Henrik Schyffert säger.
En del av problemet är att vi tror att vi ska bli lyckliga om vi skaffar ett nytt kök, som kostar lika mycket som ett JAS-plan – och har samma (brist på) funktion.
”Vi använder det sällan för matlagning, utan har köket mest för att skrämma våra grannar”, säger Fredrik Lindström.
Han och Henrik Schyffert är för det mesta tillsammans på scenen och tempot sjunker något under deras solonummer. Men det är också min enda anmärkning mot ”Ljust och fräscht”.
Mot slutet pratar de två parhästarna – som drivit rätt grovt med sig själva hela kvällen – om hur det skulle gå om vi alla blev nöjda med det vi har. Om vi fångade dagen i stället att köpa en skylt med texten ”Carpe diem”, som var populär en gång i tiden.
Vad skulle hända med utvecklingen och tillväxten om vi bara konsumerade det vi verkligen behövde?
Risken att det ska ske är dock tämligen liten. Vi lär i stället gör samma misstag om igen och fortsätta att renovera, bygga ut och stajla om oss i ett hopp om att det ska göra oss lyckliga.
”Man vill att det ska gå”, som Fredrik Lindström och Henrik Schyffert sjunger i showens final, spelandes trummor och brötig elgitarr med eldar och fyrverkerier.
Sålunda får de leva ut sina tonårsdrömmar. För det var rockstjärnor de ville bli, egentligen, och de är därför inte helt nöjda med sin nuvarande tillbaro. Precis som alla andra.




























