Jag brukar försöka att inte vara mörkrädd. Det funkar liksom inte när man bor vid skogen på en väg utan gatubelysning. Och skulle man börja oroa sig för allt som knakar och låter utanför huset efter mörkrets inbrott hade livet blivit jobbigt. Därför har allt som låter i mitt hus på kvällen en enda orsak: Det måste vara marsvinen.

De är rätt bra att skylla på för de har en massa konstiga läten för sig. Kurrande, pipande och underliga tjut mixat med ljuden som kommer från att de biter ihållande på burgallret, lyfter matskålen med tänderna eller lyfter sina små hus med kroppen och välter dem.

Ibland när jag har misslyckats i mina försök att inte vara mörkrädd och får för mig att jag hört något som skulle kunna vara en inbrottstjuv lugnar jag mig ganska snart. OM det nu skulle vara någon i huset och denne någon går förbi marsvinen skulle de knappast sitta tysta i sin bur. De skulle pipa och bita i gallret för att tigga till sig en grönsak. Och skulle denne någon närma sig kylskåpet skulle de tjuta högljutt.

Men det går inte alltid att hålla rädslan borta. När jag hade sett ”Män som hatar kvinnor” på bio och kom ut i ett halvskumt Varberg mitt i natten vågade jag inte gå ensam till min bil. De få metrarna jag ändå fick gå från kompisens bil till min hann jag få alla möjliga skräckbilder i huvudet, men väl i bilen var jag trygg. Trodde jag…

När jag svängde av motorvägen såg jag i backspegeln hur bilen bakom lade sig väldigt nära och blinkade med helljusen. Jag försökte ignorera det, tänka att jag bara jagar upp mig. Men när bilen svängde åt samma håll och inte vek av någonstans längs vägen blev jag orolig. Jag tänkte ut en plan. För om det var en läskig mördare i bilen bakom vore det ju dumt att låta honom följa efter ända hem. Om bilen följde med när jag svängde av från stora vägen skulle jag inte fortsätta åt mitt håll utan åka in i bostadsområdet och sedan ta mig ut på stora vägen igen.

Jag närmade mig svängen och då fick jag en tanke. Tänk om det var min kompis som åkte i bilen bakom, som liksom ville tjingsa lite på mig när hon kom ikapp efter att ha kört hem vår andra kompis. Då blinkade bilen med helljusen igen och när jag svängde såg jag kompisen vinka glatt när hon körde förbi.

Tur att jag inte är mörkrädd.