Tingen är emot mig
Relaterat
Och ibland låter det så här: F-n! F-n! F-n!
Det är inte svårt att reta sig på saker och ting. Och det synes mig med åren bli allt lättare. Äggklockor och skosnören till exempel.
Nu retar jag mig förvisso inte på äggklockor och skosnören i största allmänhet, utan på att just de äggklockor och de skosnören som jag köper hela tiden går sönder.
Bästföredatum på de äggklockor jag skaffar mig är ungefär ett halvår. Bästföredatum på skosnören är ungefär en kvart och knappt det kan jag konstatera efter de opartiska och noggranna undersökningar jag gjort.
Äggklocka behöver jag eftersom jag i annat fall – i samma stund som jag vänder ryggen till – glömmer att jag satt på potatisen och inget minns av den saken förrän det börjar lukta bränt i hela huset. Skosnören behövs eftersom jag i annat fall tappar skorna och det kan ju inte vara nyttigt. I alla fall inte vid den här tiden på året.
Den äggklocka jag för tillfället använder är förvisso ännu icke helt obrukbar, men på god väg. Varje gång den ringer lossnar nämligen urtavlan. Det är dock inte värre än att jag efter varje användande kan trycka tillbaka urtavlan igen. När potatisen är färdigkokt hörs först en ringning och sedan en lätt duns när urtavlan trillar av.
Och skosnören ska vi bara inte tala om, så låt oss göra det. Tanken har slagit mig att jag kanske helt enkelt är väldigt stark och att det är anledningen till att jag hela tiden har sönder skosnören. Men eftersom jag i alla andra sammanhang är väldigt svag, tror jag inte att det är på det sättet. Nej, dålig kvalitet är nog förklaringen.
Så därför låter det ganska ofta så här hemma hos mig när jag lagar mat: Riiing! Duns! Och därför låter det så här när jag knyter skorna: F-n! F-n! F-n! Det sista är svordomar utkastade när jag på nytt står där med ett trasigt skosnöre i näven.
Jo, jo, gott folk, söndriga äggklockor och trasiga skosnören, så har en annan det. Riing! Duns! F-n! F-n! F-n!
PS. Det är klart att man kunde köpa sig loafers och börja äta på restaurang, men herregud, vad skulle man då gå omkring och reta sig på?!





















