På onsdagen vaknade Falkenberg till stickande brandlukt och avspärrade gator. En och annan hade hört på radion eller läst på nätet om branden, men många gnuggade sig i ögonen när de cyklade över Tullbron, såg brandbilarna och de svarta takstolarna avteckna sig mot sommarhimlen.

Branden förstörde inte bara stadens populäraste nöjesställe för både falkenbergare och sommargäster, utan har också skadat en av Falkenbergs kulturhistoriskt mest värdefulla byggnader och vad som tros vara den nordligaste korsvirkesbyggnaden i Europa.

– Det är djupt tragiskt, säger Hans Bergfast, som är tillförordnad länsantikvarie och bosatt i Falkenberg.

Det är oklart hur skadad byggnaden är. Förre delägaren, Göran Andersson, var på plats redan vid 03.30, sedan han larmats av SOS.

– Jag såg i nockfönstret hur det var helt rött. En kort stund senare slog lågorna i genom taket.

Han bedömer att korsvirkesbyggnaden från 1860-talet är rivningsfärdig:

– Ytterväggarna står kvar, men hela den inre korsvirkesstrukturen är förstörd.

Vad som skall hända med byggnaden – och därmed Gustaf Bratt – är för tidigt att säga. När branden är släckt får man bedöma vad som är möjligt och rimligt ur olika synpunkter: ekonomiska, tidsmässiga, kulturhistoriska etcetera.

– Det första man får fråga sig är om byggnaden går att återställa. Det är ju den viktigaste tomten i stan på flera sätt, kärnan i riksintresset Falkenbergs innerstad, alldeles nära Tullbron som är byggnadsminne, säger Hans Bergfast.

I bevarandeplanen har Bratt-byggnaden den högsta byggnadsklassen (1): ”byggnad av större kulturhistoriskt värde som inte får förändras exteriört”. Det var huvudskälet till att läns­styrelsen i maj sade nej till Bratts planerade tillbyggnad, som skulle skymma en del av korsvirkesfasaden.

Om byggnaden efter branden visar sig vara omöjlig att restaurera, återstår inget kulturhistoriskt värde. Man måste då fråga sig på vilket sätt tomten skall få bebyggas. Detaljplanen är från 1935 och tillåter att det i tomtgränsen byggs ett trevåningshus som ansluter till omgivande byggnader (se illustration).

Praktiskt sett är detta omöjligt, och för att hitta en bra lösning torde kommunen, efter 86 år och långvarig försummelse, tvingas göra en ny detaljplan.

Det tar sin tid, även om arbetet prioriteras. Sedan skall ett nybygge ritas, projekteras och uppföras – det säger sig själv att det tar sin tid, särskilt om detaljplan och/eller bygglov skulle överklagas.

För ägarna till Gustaf Bratt, Kristian Andersson och John Nilsson, är det naturligtvis viktigt att så snart som möjligt kunna komma igång med verksamheten igen. En återuppbyggnad kan, om den är möjlig, vara den snabbaste vägen.

– Jag utgår från att kommunen, länsstyrelsen och fastighetsägaren snarast träffas för att diskutera situationen, säger Hans Bergfast och nämner Hausknechtska huset i Laholm, en svårt förfallen korsvirkesbyggnad från 1799 som restaurerades för några år sedan.

– Det är ett bra exempel på hur man kan lyckats rädda en svårt skadad gammal byggnad.