Hästägaren behövde hjälp med sina tre hästar och letade under hösten 2009 efter en fodervärd. På internet hittade hon en hästgård i östra Sverige. Falkenbergskvinnan har uppgett att hon fick ett seriöst intryck av gården, att kvinnan som drev gården hade relevant ubildning och att företaget hade F-skatt.

Hästarna anlände till gården i oktober 2009. Därefter hade hästägaren och fodervärden tät mejlkontakt. Falkenbergskvinnan ville även gärna ha bilder på sina hästar också, eftersom avståndet gjorde det svårt att åka och hälsa på djuren. Men enligt stämningsansökan dröjde det flera månader innan hon fick ett foto, och det först efter flera påstötningar.

När fodervärden skulle flytta utomlands ville hon avbryta avtalet med hästägaren. Falkenbergskvinnan hittade så småningom en ny fodervärd, men när hästarna anlände dit ville den nya fodervärden först inte ta hand om hästarna på grund av deras skick.

Hästarna var då magra och hovarna var inte skötta. En av hästarna var i så dåligt skick att den fick avlivas. En annan var dräktig, trots att hästägaren inte tillåtit avel på hästen.

En distriktsveterinär har anmält fodervärden för vanvård och hästägaren har polisanmält kvinnan, men förundersökningen lades ned. Enligt stämningsansökan beror det på att kvinnan har flyttat utomlands.

Fodervärdens försäkringsbolag har meddelat att de inte kommer att kunna betala ersättning och nu stämmer Falkenbergskvinnan fodervärden vid Varbergs tingsrätt.

Hon kräver 260 000 kronor i ersättning, bland annat för vård, hovslagare, värdeminskning på hästarna samt de kostnader som tillkommit på grund av dräktigheten för ett av stona, samt för uppfödning av ett föl.

Hon kräver också ersättning för rättegångskostnader.