Det ska vara roligt och varierat för att jag ska orka träna. Jag behöver se resultat för att bli motiverad och behöver både piska och morot. Det är några av slutsatserna jag kan dra efter att ha testat personlig träning på olika håll.

Att ha en bokad tid med en personlig tränare är ett bra sätt att komma iväg till träningen för en sådan som mig, alltså en lat soffpotatis som gärna skjuter upp saker och ting till en annan dag. Jag kan dividera med mig själv långa stunder om fördelarna med att inte träna just i dag. Det är inte ens svårt, ursäkterna kommer automatiskt så fort tankarna närmar sig fysisk aktivitet.

För trött. För stressigt. För kallt ute. För varmt ute.

Av någon anledning vinner oftast de träningsovilliga argumenten, det är tydligen så vi människor fungerar. Trots att vi vet nyttan med att äta rätt och motionera är målet, att hålla oss friska längre, så abstrakt och långt bort, att det inte fungerar motiverande.

Men nu ska det bli ändring. Med Karin Wemans råd med mig sätter jag både kortsiktiga och långsiktiga mål och tänker vardagsmotion. Fast jag kommer också att ta hjälp av tränare.

Martin Reynolds, som vi skrev om förra veckan, föreslog att jag skulle satsa på att springa Falkenbergs stadslopp i juli och har lagt upp ett träningsprogram till mig. Fast jag inte har sprungit en mil det här århundradet hävdar han att jag kommer att klara det galant. Fan tro’t höll jag på att skriva innan jag kom på att det är positiva tankar som gäller.

Vill du följa mig och min träning på vägen dit? Följ mig i min nya blogg på hn.se/bloggar. Nu blir det Stadsloppet nästa!