De senaste dagarna har norska medier intresserat sig mycket för det gamla lungsanatoriet. Vid en razzia i måndags greps tre norska män, misstänkta för bedrägeribrott. Genom att förfalska räkenskaper skall de ha lurat Harald Lauritzsen att betala dyrt för två fastigheter i Sverige, den ena ett hotell nära Norrköping, den andra Liahemmet.

För Liahemmet betalade Lauritzsen 15 miljoner kronor. Det var 2006 och summan fick omgående folk att prata om överpris och lurendrejeri. Inte så konstigt, eftersom den föregående ägaren bara betalat en bråkdel därav några år tidigare.

Lauritzsen, vars affärsidé var att hyra ut rum till långväga Gekås-kunder, var dock nöjd med sitt köp, berättade han för HN på våren 2007.

– Nästa år räknar vi med att omsätta fem miljoner kronor och få ett överskott på två miljoner. Det kommer att innebära en avkastning på investeringen på 12-13 procent.

Han hade visserligen besökt Liahemmet innan han köpte, men framför allt vägleddes Lauritzsen av de räkenskaper och kalkyler som mäklaren presenterade och som visade på goda hyresintäkter och ett bra driftsöverskott.

Snart efter köpet insåg han att handlingarna ljög: hyreskontrakten stämde inte och Liahemmet gick med stora underskott.

På samma sätt förhöll det sig med Stavsjö Hotell, som han köpte i januari 2007 för 18 miljoner kronor. En resultatrapport visade att omsättningen var 28-29 miljoner, men rapporten var förfalskad och, enligt en dom från Uddevalla tingsrätt, undertecknad av en ”påhittad revisor” vid välkända revisionsfirman Ernst & Young. Den verkliga omsättningen var bara 8-9 miljoner kronor.

Med juristers hjälp har Lauritzsen de senaste åren försökt att hitta dem som lurat honom. Hans ombud berättade nyligen för HN att man fått tillgång till en del dokument kring köpet av Liahemmet. Advokat Fredrik Agerup avböjer nu att kommentera, men troligen är det med stöd av dessa som norska Økokrim gripit de tre männen, misstänkta för grovt bedrägeri.

Vid Liahemmet märks inget av den mediala uppståndelsen. Den mäktiga huvudbyggnaden ser ut att ha gått i ide, även om någon enstaka lampa syns lysa här och där, och en tunn rök ringlar från panncentralens skorsten. Ombyggnadsarbeten som påbörjades för flera år sedan har aldrig slutförts och intrycket av förfall förstärks av nedfallen fasadputs och ruttnande fönsterkarmar.

Lauritzsen vill sälja, begripligt nog. Frågan är om någon vill köpa?