Den vackra gården vid Boberg är välkänd bland hallänningar. Här har hållits mängder av släktkalas, bröllop och fester värda namnet, och i dess idylliska trädgård har skolklasser på utflykt, semestercyklister och busspensionärer rastat och fikat alltsedan fyrtiotalet, då hembygdsgården tillkom.
Den ägdes då av Yngeredsfors Kraft, som fått den på köpet vid förvärvet av Bobergs kraftverk. Genom åren har kraftverket bytt ägare flera gånger och varje gång har hembygdsgården följt med. Vissa ägare har vårdat den väl, medan andra gjort minsta möjliga eller mindre.
– Hade‑inte Stig-Erik Larsson skött om den med ideellt arbete så hade det förfallit, säger Erik Davidsson bestämt. Han vet vad han talar om; två år gammal flyttade han till gården 1922, när fadern blev mjölnare på Bobergs kvarn.
– Då fanns bara den här delen, säger han och visar på gårdens östliga länga.
Där bodde familjen, föräldrar och fyra söner, fram till mitten av 30-talet. Standarden var enkel: sex personer levde i kök och kammare med lågt i tak, och man fick gå över ån efter vatten.
– Här var det svårt med vatten, men där var det ett väldigt självtryck, säger han och nickar mot Suseåns norra sida.
Nästan sjuttiofem år senare är en del sig likt, annat förändrat. Kvar är den vackra stenbron, där bussen mellan Halmstad och Falkenberg passerar nu som då, medan kvarnen sedan länge är ersatt med ett modernt kraftverk.
Inte heller Hallarnas gård är sig lik från då. På initiativ av museiintendenten Erik Salvén kompletterades gårdslängan på fyrtiotalet med en ryggåsstuga från Årstad och en nybyggd sal i avsikt att skapa en ”halländsk hembygdsgård med uppgift att tjäna det levande livet”, som Salvén skrev i Eftraboken.
Den högtidliga invigningen hölls 1943, och sedan dess har mycket vatten hunnit rinna under Bobergsbron – och falla på hembygdsgårdens tak.
– Här regnade in som bara den, säger Lars-Åke Östergren, delägare i Susedalens Kraft AB, som sedan 2005 äger kraftverket och därmed hembygdsgården.
Inte längre. De senaste åren har mycket arbete och pengar lagts ned på att renovera och modernisera gården, särskilt den gamla bostadsdelen. Taket har lagts om, innertaket höjts, grunden fyllts med lecakulor, fasaden i skiftesverk bytts och fönster renoverats. Dessutom har man moderniserat festlokalens kök, borrat en ny brunn, lagt en ny avloppsledning, samt dränerat trädgården och lagt gatsten på gårdsplanen.
– Det‑har‑uppskattats väldigt mycket, det har vi märkt, säger Lars-Åke Östergren.
Allt är inte färdigt, men arbetena pågår och till sommaren skall förhoppningsvis en uthyrningslägenhet stå klar och trädgården grönska. Vill det sig väl kan då också Hallands Museiförenings diplom för god byggnadsvård ha förärats ägarna för deras arbete (de har nominerats av bygglovsnämnden). Det vore inte oförtjänt.