Svenskarna lär dricka mest kaffe i världen, efter finnarna. Det stämmer nog – kaffet är smörjmedlet i det svenska samhällsmaskineriet, ursäkten för en stunds vila – ”Ska vi inte ha en kopp?” – och kärva nordbors förvändning för att sitta ner och prata en med varandra.

För de flesta står valet mellan Gevalia och Zoegas, vitt eller svart och med eller utan socker. De senaste åren har dock kaffedrickandet - och inte minst tillagandet - utvecklats till en veritabel konstart, där allt från kaffeplantans genuppsättning till espressomaskinens ytbehandling anses ha betydelse för smaken.

– Vi diskuterade just fallhöjdens betydelse för smaken, säger David Molarin med ett leende, och menar därmed hur långt kaffet faller från espressomaskinens kran ner i koppen...

Det är han och Daniel Chomieniec på The Lounge som står bakom BaristaCamp 09, ett helgläger för kaffeintresserade. Eller för nördar, som David säger med befriande självinsikt.

– Den typiske kaffenörden är en ingenjörsutbildad man över 30 år, berättar han, och en blick över lokalen motsäger inte påståendet. De flesta deltar som privatpersoner, för att lära sig mer om kaffe och bryggning.

– Det bästa kaffet gör man själv. Det blir två, tre koppar om dagen, berättar Fridolf Karlin, som rest från Stockholm och betalat ett par tusenlappar för att fördjupa sina kaffekunskaper.

Han och övriga deltagare har bland annat lyssnat på föredrag och provsmakat olika slags kaffe, tillagade av framstående baristas. En av dem är Dan Stenqvist från Malmö, som driver en kaffeblogg och som försörjer sig som kringresande barista.

– Det här är fantastiskt, en milstolpe, säger han om helglägret i Falkenberg.

Ett hundratal hade anmält sig, men bara hälften kunde få delta av praktiska skäl.

– Vi hade varit jättenöjda med trettio deltagare. Något liknande finns inte i Sverige, och vi tänker göra om det nästa år, säger David Molarin.