Det var god stämning när ”trygghetsvandringarna”, som arrangörerna själva kallar dem, drog igång. Runt fritidsgårdens fikabord, innan det var dags att börja vandra i området, infann sig behovet att tala gott om Falkagård.

– En morgon kom grannfrun fram till mig och undrade om jag märkt vad som precis hade hänt här på Falkagård. Det hade jag inte. Inte hon heller. Men hon hade blivit uppringd av sina barn i Brasilien som hade läst Hallands Nyheter på nätet och kunde berätta att det varit bråkigt, berättade Tom Bengtsson.

Därmed sagt att det går alldeles utmärkt att leva ett fridfullt vardagsliv på Falkagård, helt ovetande om allt som läggs området till last. Men ryktet springer fort, ända till Brasilien. Tom Bengtsson förklarade dessutom att det var värre att bo på Storgatan - det gjorde han tidigare! - för där blev han bestulen på sina cyklar. Aldrig på Falkagård.

Även Gunnel Gamborn, som i tio år bott på Falkagård, instämde.

– Det var så skräpigt här förr, rena soptippen. Nu är det mycket bättre.

Lawrence Griffith talade också väl om Falkagård, där han bor sedan 1990-talet. Han ursäktade sig för att han måste sluta kvällsvandra redan halv elva, eftersom han skulle upp och jobba på Hannells redan klockan sex nästa morgon. Men alla var överens om att man kan vara med så mycket man hinner och orkar.

Ja, dramatiken på Falkagård är begränsad i både tid och rum. Flera av de närvarande var bekymrade över att "medelfalkenbergaren" har en orättvis och okunnig bild av området; ”de liksom dör när man berättar att man bor på Falkagård”.

Trygghetsvandringarna kom som förslag när de boende för ett par veckor sedan samlades för att diskutera den senaste tidens händelser. Så här inledningsvis, fram till slutet av november, får man uppbackning från både fältassistenterna och Kris (Kriminellas revansch i samhället). Därefter ska de boende själva ta över ansvaret.

– Och meningen är inte att ni ska ingripa om något händer, det är i första hand polisens sak. Ni ska bara synas och umgås, för då är det plötsligt inte lika roligt för ungarna att ställa till bråk, förklarade Djem Mangos, ordförande för Kris i Falkenberg och van nattvandrare.

Enigheten verkade ganska stor om att bråken och kriminaliteten är en ungdomlig företeelse på Falkagård, som kan tvingas tillbaka med lite vuxen närvaro under kvällarna. På plats fanns också polisen, tre företrädare för den numera förstärkta ungdomsgruppen vid Falkenbergspolisen. De såg ovanligt sammanbitna ut och valde att hålla sig tystlåtet stående under hela det inledande mötet, en kontrast till den annars tillbakalutade atmosfären.

Nattvandringarna fortsätter nu varje fredag och lördag, med start i fritidsgården klockan åtta på kvällen denna första helg, därefter klockan nio.