Shohreh Eilbeig hade bakat tårtor i hemmet i Falkenberg eftersom hennes son fyllde sex år i går. Och hon skulle få ytterligare ett skäl att fira, när hon på förmiddagen nåddes av beskedet att hon och Arvin nu får rätt att stanna i Sverige.

– För första gången på många år känner jag mig fri, säger Shohreh efter beskedet.

I och för sig var det inte oväntat att de slutligen skulle få uppehållstillstånd. Hennes gamla avvisningsbeslut hade hunnit preskriberas och sonen Arvin har nu en så stark anknytning till Sverige att det vore inhumant med en utvisning.

– Men det som är oerhört överraskande och som innebär en 180-gradig omsvängning är motiveringen till beslutet, säger Arne Malmgren i Varberg som under senare tid varit Shohrehs ombud.

I beslutet får Shohreh Eilbeig nämligen flyktingstatus. Migrationsverket delar alltså hennes uppfattning om att hon och sonen riskerar förföljelse i Iran.

– Och det är egentligen för jäkligt att man inte redan tidigare har kommit till den slutsatsen. Det är ju välkänt att en ensamstående kvinna med barn riskerar en omänsklig behandling i Iran. I tidigare beslut måste beslutsfattarna och handläggarna ha haft en djup okunskap om kvinnans ställning i Iran, säger Arne Malmgren som i 18 år själv arbetade på Migrationsverket och som har utvecklat en allt mer kritisk inställning till verkets bedömningar.

– Tyvärr har man möblerat om och möblerat om på Migrationsverket, det har blivit en soppa där utbildningen varit eftersatt. Därför är okunskapen stor, tillägger Malmgren.

Han tolkar det nya beslutet som att en kunnig handläggare och beslutsfattare äntligen har fått hand om ärendet.

Shohreh Eilbeig kom till Sverige från Iran 2001. Under tiden i Sverige har hon, som ogift kvinna, fått sonen Arvin tillsammans med en iransk man. Mannen har återvänt till Iran och Shohreh saknar kontakt med honom.

Hela diskussionen har handlat om den sociala utstötning och bestraffning som hon kan råka ut för som ogift kvinna med utomäktenskapligt barn, om hon skickas tillbaka till det strängt muslimska Iran. Men de svenska myndigheterna har tidigare nonchalerat eller förnekat hennes skäl, tidvis genom att också antyda att hon kanske är gift i Iran.

Först nu kommer alltså omsvängningen.

– Jag är glad. Jag har väl inte planerat så mycket för framtiden, men eftersom Arvin börjat på Tångaskolan så vill jag i alla fall bo kvar i Falkenberg en tid. Jag ska lära mig svenska bättre. Men sen skulle jag vilja flytta till Stockholm och satsa på någon konstnärlig utbildning, säger Shohreh.

Beslutet är en framgång för den lokala opinion i Falkenberg som stöttat Shohreh.

– Det här är oerhört glädjande, men samtidigt kan jag inte låta bli att kritisera de beslutsfattare som genom åren har sagt att de följt regelverket när de vägrat henne uppehållstillstånd, säger Erik Johansson på Brödernas, som i flera år varit starkt engagerad för hennes sak.

I Falkenberg har också de ledande kommunpolitikerna Mari-Louise Wernersson (c) och Gerry Norberg (s) vädjat för hennes rätt att stanna. En lokal aktionsgrupp har också engagerat sig genom åren.