Falkhallen är färdigbyggd, slutbesiktigad och strax klar att tas i bruk. Stellan Eriksson har varit på plats många gånger under byggtiden, men den här dagen har han avlagt ett slags examensprov, genom att visa sina kollegor från White arkitekter i Halmstad runt i byggnaden.

– Det är alltid lite svårt att ta hit kontoret, att få den godkänd internt.

Stellan Eriksson har arbetat länge som arkitekt och har ritat små såväl som stora och krävande byggnader. I Falkenberg ritade han för tjugotalet år sedan vårdcent­ralens tillbyggnad och senare ombyggnaden av gymnasieskolan. I Halmstad har han, bland mycket annat, ritat flera av länssjukhusets nya delar samt polishuset.

Falkhallen är dock hans förs­ta sport- och/eller evenemangshall, en uppgift med speciella krav.

– Mycket handlar om hur man ska röra sig i byggnaden. Det gäller att göra avstånden korta, samtidigt som det ska vara självklart hur man ska gå – här ska ju röra sig gymnasieelever, pub­lik, idrottare, folk som lastar in och ut grejor. Men det har varit intressant – jag älskar logistik.

Stellan Eriksson och hans kollegor som arbetat med hallen har inte haft fria händer. Inför tävlingen 2004 lät kommunen göra ett program med krav och önskemål som skulle tillgodoses. Viktigast var flexibilitet – att hallen skulle kunna användas för många olika ändamål: undervisning, konserter, teaterföreställningar, mässor, idrottsevenemang…

Därför kan läktare dras fram ur en vägg vid behov, och väggar fällas ned eller hissas upp om det krävs. Flexibel är också den akustiskt avskilda teaterlokalen av typen black box – en interiört helt svart låda som i avsaknad av uppbyggd scen och ridåsystem kan disponeras väldigt fritt.

Den färdiga Falkhallen skiljer sig mycket lite från de ursprungliga ritningarna. Foajén har fått krympas något för att hallens spelplaner skulle få godkända mått även på tvären, och en gul färg fått ersätta en röd på foajéväggarna av tillgänglighetsskäl. Fyra musikrum har också projekterats om så att slagverk och elektriska instrument inte skall höras ut.

Det är inget överdåd, men byggherren kommunen har inte heller valt att snåla, säger Stellan Eriksson:

– Vi har inte behövt göra avkall på kvalitén. I längden har man igen på att välja bra material.

En ovanlighet är den perforerade rostfria plåten som täcker fasaden mot Nyhemsplan, ett ”stillån” från en skola i Schweiz. Betraktad inifrån hallen har den karaktären av en skir gardin eller ”hinna”, som Stellan Eriksson uttrycker det, genom vilken man kan följa livet utanför. Ändå är det mer plåt än hål:

– Det lär vara runt 13 miljoner hål, men de täcker bara mellan 23 och 26 procent av ytan.

Plåthinnan skärmar av solen, och gör att det går åt mindre kyla för att hålla rätt temperatur i hallen. Alla är dock inte övertygade om fasadens estetiska kvaliteter, utan tycker tvärtom att den är sällsynt trist och livlös.

– De har fel. Fasaden lever och kommer att överraska, särskilt när det är mörkt ute, skrattar arkitekten.