Socialförvaltningen presenterade sin interna utredning vid en presskonferens igår, men utredningen besvarar inte alla frågor om hur ansvaret ska fördelas.
Inom socialförvaltningens ledning fanns det redan förra året en kunskap om att personalgruppen inte funge­rade som den skulle och att de anställda var missnöjda med sin chef. Men detta ledde uppenbarligen inte till några fortsatta frågor om barnens situation på fritidshemmet.
Socialförvaltningens ledning medgav att man ännu inte slutfört granskningen om även före detta handikappomsorgschefen kan ha någon del i ansvaret för att inte missförhållandena upptäckts tidigare. (Hon är för övrigt den som gjort utredningen om Villa Balder.)
– Och som socialchef har jag naturligtvis det yttersta ansvaret, men för att vi ska kunna agera måste informationen gå fram till oss, sa socialchefen Sergio Garay.
Garay pekar istället ut fritidshemmets närmaste chef som den som har ”ett särskilt tungt ansvar” i det här fallet. Denne verksamhetschef är en av dem som nu varslas om uppsägning efter att ha varit avstängd från jobbet sedan en dryg månad tillbaka. Han lastas för att inte tillräckligt ha utrett misstankar­na om missförhållandena och för att inte ha fört informationen vidare uppåt i organisationen.
– Han har vetat att det varit en del bekymmer, men har inte satt sig in i frågorna för att kunna fatta rätt beslut, säger Sergio Garay.
Att man över huvud taget stänger in en 14-årig pojke med utvecklingsstörning kan verka oförklarligt, men personalen försvarar sig med att detta inte var någon bestraffning – utan ett sätt att lugna ner situationen.
Personalens egen rapportering från en av de anmälda händelserna, den 16 maj förra året, är talande: ”Erbjuder X att göra olika saker men han sa bestämt nej och vi vet att det är ett bestämt svar. X går igång rejält, börjar gå efter personalen och slår, sparkar och spottar på dem. Personal går undan men X ger sig då på de andra barnen i gruppen. De blir rädda av allt skrik och vi har inget mer att erbjuda då X säger nej till allt. Vi försöker leda in X till annexet (rum i carporten) men X slänger sig och sparkar. Vi tar honom då i armar och ben för att lyfta in honom vilket lyckas. Vi sätter på musik och det tar en stund innan han har blivit lugn.”
Meningarna går däremot isär om utrymmet verkligen varit låst från utsidan. Personalen säger i huvudsak att så inte varit fallet – annat än vid något undantagstillfälle då man velat ”skydda sig” för sparkar eller liknande. Men socialförvaltningen anser att anmälarnas uppgifter är trovärdiga och menar att personalen arbetat i strid med både handlingsplaner och praxis.
– De har brutit mot själva grunderna i socialt arbete, anser Sergio Garay.
Utredningen fokuserar på fyra händelser – 18 april, 16 maj, 17 augusti och 6 oktober – då pojken blivit instängd för att lugna ner sig, under tidsperioder som i något fall anges vara 30–40 minuter. Dessutom handlar utredningen om kränkande tillmälen den 10 september 2009, då pojken ska ha blivit bemött med uttalanden som ”Fy vad det luktar, vilken stank. Du måste gå på toan. Res dig upp och skärp dig, sluta nu!”
Föräldrarna till den 14-årige pojken har, enligt socialnämnden, varit helt ovetande om hur han behandlats – och personalen har inte haft något som helst stöd för sitt agerande i den individuella handlingsplanen för pojken.