Det gick bra för Bryggeri AB Falken. Så bra att bryggeriet, trots köp av flera tomter på Storgatan, under 1950-talet inte hade tillräckligt med utrymme. En planerad utbyggnad ända till Doktorssträtet var ytterst nära att bli verklighet, men företaget insåg att planerna ändå inte skulle ge tillräckligt utrymme.

Under 1959 förvärvades i stället 50 000 kvadratmeter mark på Ågård, ett område som då var långt ute på landet och ansågs bestå av kvicksand.

– Det är min uppfattning att om inte Erland Skantze fattat beslutet att flytta verksamheten till Ågård skulle inte Carlsberg ha funnits i Falkenberg i dag, säger Olle Ekbom, tidigare ekonomichef på Falken.

Olle Ekbom började på bryggeriet 1963 och gick i pension i januari 1983. Han har ägnat en stor del av sin tid som pensionär till att skriva Falkens, och Falkenbergs, historia. En vilja att dokumentera verksamheten i kombination med ett historiskt intresse ligger bakom arbetet.

Falkenberg för 46 år sedan såg inte ut som i dag. Så allt är roligt att skildra.

Själv hann han inte arbeta i byggnaden på Ågatan. När flytten av kontorsverksamheten skedde 1962 hade det gamla kontoret i stort sett inte förändrats sedan det byggdes 1912 och nya lokaler var välbehövliga.

Detsamma gällde för lager och utlastningslokal som flyttades i den första etappen. I företagstidningen Falken-Nytt skrev Erland Skantze 1961:

Det är ett djärvt steg som bolagsledningen har tagit genom Ågårdsprojektet. Stora för- delar kan emellertid vinnas både ekonomiskt och ur arbets- synpunkt genom att koncentrera denna del av verksamheten till samma plats. Rationella arbetsmetoder med gaffeltruck och pallsystem kommer att innebära en stor besparing av arbetskraft och väntetiden för lastbilarna kan genom detta system nedbringas till ett minimum.

Det skulle lika gärna kunna handla om ett effektiviseringsprojekt i dag, 50 år senare.

Men vad gäller arbetsmiljön fanns stora vinster att göra. I en film om Falkens verksamhet från 1939 visas den då moderna anläggningen, Hallands största bryggeri, upp.

På löpande band svischar ölflaskor fram, och en maskin kan rentav skölja tomglas. Mycket arbete var fortfarande manuellt, utom vid tappningen där flaskorna far fram i vad speakerrösten beskriver som en livlig flaskcirkus.

När tappningen var klar fångades flaskorna upp av snabba kvinnohänder och packades i lådor.

Bryggeriarbetet kunde vara farligt. Inte bara med tanke på förslitningsskador från de många monotona och tunga lyften. De stora ekfaten och aluminiumbehållarna där ölet lagrades i tre månader måste rengöras och det enda sättet att göra det var att krypa in med skurborsten.

– Det var riktigt farligt. En omkom på grund av syrebrist när han rensade faten, säger Olle Ekbom.

I november 1974 var flytten genomförd och det gamla bryggeriet sprängdes. Olle Ekbom bevittnade händelsen från Vallarna på andra sidan Ätran, i sällskap med Erland Skantze som tidigare samma år avgått som vd och efterträtts av sonen Christer Skantze.

– Det var många känslor som kom fram då, det var mycket känslosamt. Erland Skantze hade ju levt hela sitt liv med Falken, säger Olle Ekbom.

Själv har han bosatt sig i ett av de hus som byggdes på det gamla bryggeriets plats. Bara naturligt efter ett arbete som blev ett sätt att leva.

– Man har blivit ett med Falken, det har man.