Matlagning är roligt om man kan det
Matakutens Paul Svensson vet vad som krävs för att laga bra skolmat. Eldsjälar, arbetsglädje och kunskap är hans recept.
Relaterat
Artikelserie
- Vårt dagliga bröd
- Vårt dagliga bröd
- Margareta har lagat skolmat i över 30 år 2010-03-26
- För dyrt med vidareutveckling 2010-03-23
- I skolornas matråd får alla tycka till 2010-03-10
- Smaken avgör – inte närings-innehållet 2010-03-04
- Få elever känner till tallriksmodellen 2010-03-04
- Dietisten: Ingen ska behöva äta lunch före elva 2010-03-02
- Test av skolkök 2010-03-02
- Falkenberg långt från ekomålet 2010-02-17
- Finns det ett värde i närodlat? 2010-02-12
- Vilka krav ställs på mat man köper till skolan? 2010-02-10
- Oppositionen vill ha kvar köken 2010-01-30
- Gemensam organisation för mat i skola och äldreomsorg? 2010-02-02
- Det lutar åt färre kök 2010-01-29
- Skolmaten smakade bättre än den såg ut 2010-01-28
- Facket: Tufft, tungt och ont om tid 2010-01-22
- Alla vet vad som ska göras i Apelskolans kök 2010-01-22
- Föräldrarna i Morup vill ha kokerskan kvar 2010-01-19
- Lunchmaten är ett viktigt inslag i förskolans pedagogik 2010-01-19
- Var ska skolmaten lagas i framtiden? 2010-01-13
- I Ullared ska det vara sillbullar och i Vessige gillar de kalvdans 2009-12-17
- Här lagas mat för gammal och ung 2009-12-15
- Mat från alla sorters kök vid samma bord 2009-12-14
- Lunchlådan gör att vi tar kortare rast 2009-12-08
- Uteluncher blir allt dyrare 2009-12-07
- Sex av sju matställen serverar för fet lunch 2009-12-03
- Restaurangerna om maten 2009-12-03
- Ta del av laboratorieanalysen 2009-12-02
Kocken Paul Svensson har vidgat sina vyer bortom finkrogarnas lyxmat.
- Matlagning är inte bara att skala ärtor. Att laga mat till tusen personer är också roligt. Om man kan det.
Det är kunskap och inspiration, att det är roligt att gå till jobbet, som är avgörande för hur maten smakar, menar Paul Svensson.
När han blev tillfrågad om att vara med i tv-programmet Matakuten arbetade han som kökschef på restaurang Fredsgatan 12 i Stockholm och med matkonst i den högre skolan.
- Jag är uppvuxen i finkrogskök och kan egentligen inte något annat.
Ändå tackade han ja. Dels för att det var en ny utmaning, dels för att han är förälder själv och nyfiken på hur det ser ut i skolköken.
Han lärde sig hur det går till och sedan dess delar han sin tid mellan finkrogar och skolkök. Ena dagen jurymedlem i uttagningarna till kock-VM, Bocuse d'Or i Lyon, och nästa som föreläsare om skolmat.
Någon har beskrivit Sveriges skolmat som akut och kroniskt sjuk, i stort behov av intensivvård. Paul Svensson håller till viss del med, han har på sina resor sett både bra och mindre bra skolkök.
- Matakuten behövdes för att skapa en debatt. Första säsongen handlade främst om att påverka politiker och föräldrar och på sikt kommer det förhoppningsvis att bli lättare.
Från att enbart ha ägnat sig åt arbete på stjärnbeströdda Michelinkrogar, där gästerna förväntar sig att de bästa råvarorna som går att få tag på har förädlats på allra bästa sätt, har han fått prova på matlagning på en betydligt mindre budget.
- Jag förstod inte hur man skulle kunna laga mat på inga pengar alls.
Det beundrar han personalen för och säger att skolkökens kockar är bra på mycket.
- De är jätteduktiga på logistik och integration och specialkosten är inte helt enkel att laga. Sämst är kompetensnivån, det finns ingenstans att vända sig för utbildning eftersom allt är ägnat åt den privata sektorn.
Det som behövs, säger han, är såväl grundutbildning som utbildning i tillagningstekniker och kännedom om råvarors egenskaper, kemin och fysiken bakom matlagning. Både för att maten ska bli så bra som den kan bli och för att det ska vara roligt att jobba.
- Man behöver inspiration, komma nära produkterna för att få en glädje. Och respons, en klapp på axeln. Annars är det svårt att gå till jobbet.
Mottagningskök är inte något positivt i Paul Svenssons ögon och han ifrågasätter starkt dess existens - utan tillagning blir det inte roligt att jobba. Han har sett att kommuner har svängt mot fler tillagningskök, att politiker försöker spara in på andra saker än skolmaten.
Men än tycker han inte att skolmaten är räddad, det behövs mer kunskap på många nivåer. Och i allra högsta grad även utanför köken.























