Jag började använda sjal när jag skulle börja i sexan. Jag var på besök i mitt hemland Syrien. Jag träffade mina kusiner som använder sjalar. Jag fick testa olika sorter.

Jag tyckte att det var jättefint och jag bestämde mig för att jag också skulle ha sjal. Det är mitt eget beslut och ett beslut som gäller för hela livet. Sjalen är ingen leksak som man tar på och av när man känner för det. Jag har alltid sjal, utom när jag är hemma.

Jag kommer ihåg när jag skulle gå till skolan med sjal på mig första gången. Jag var jättenervös, det pirrade i magen och det kändes pinsamt. Men jag tänkte för mig själv ”varför ska jag skämmas? Jag gör detta för min religion”. Det var ingen som sa något elakt till mig, men många frågar varför jag bär sjal.

Jag önskar att det fanns butiker i Falkenberg som sålde sjalar. Jag har jättemånga och brukar köpa nya när jag är i Syrien. Min favorit är vit och jag vill gärna ha stenar och glitter på dem. Det tycker jag är fint. Jag har sjalar i många olika färger och sjalar med mönster på.

Eftersom jag bär sjal får jag inte ha tajta kläder eller kläder som visar magen. Det är med respekt för sjalen och min religion.

­Ibland har jag långa kjolar. Det har jag för det mesta när det är fest, men ibland har jag det i skolan också, till exempel på skolavslutningen.

Jag tycker om att köpa kläder i Sverige. Det känns som att det är bättre kvalité på dem här.

Min mamma bär också sjal, men mina småsystrar har inte blivit så gamla att de kan ha det ännu. Vi får se hur de gör. Det är helt och hållet deras eget beslut.